Premiäråket

skedde igår. Premiäråket kallas det eftersom det inte inträffat på mer än 10 år.
Marie transporterade sig själv med kommunala färdmedel hela vägen till sitt jobb och hem, det ni!

Marie tyckte att det gick alldeles förträffligt och Marie har nu införskaffat sig ett månadskort.

Det tar hela en och en halvtimme, en väg. Nu satte säkert några i halsen!
Men låt mig då förklara. Tidigare har jag spenderat tid i bilen (allt från 1 tim och ibland mer på grund av galna köer, en väg). Det är dessutom dyrt som tusan med bensin, det ska dessutom betalas trängselskatt.
Kontentan är att jag "förlorar" lite mer tid, men spar en hel massa pengar som kan läggas på annat kul. Jag promenerar mer till och från mina transportmedel som är buss, färja, buss och buss igen och sen hem buss, buss, färja och buss, ja ni förstår va? Jag får mycket mer frisk luft, jag blir piggare. Jag kan läsa, sova, vara social (om jag orkar, med mitt morgonhumör *s*)

Vissa dagar kan det däremot bli lite körigt med lämning och hämtning på dagis då Micke jobbar så oregelbundet. Jag kan ju knappast begära mer hjälp av Marcus än vad jag får idag. Han är så go som hämtar lillebror lite nu och då.
Dessa "de köriga dagarna" får jag lov att ta bil, men det ska förhoppningsvis inte bli så många.

Jepp kära vänner så kan ö-livet vara, men vi har valt det själva och det är det BÄSTA vi gjort!
Så kanske man också kan tycka att det vore bättre att jobba närmare hemmet, men har man funnit ett jobb som man trivs med så känns det inte särskilt hårt.
Man är anpassningsbar helt enkelt!

Den stora frågan

denna efterlängtade lördag är: Vilken av alla "things to do" ska jag utföra?

Jag är väldigt trött idag det må jag erkänna och det finns säkert fler anledningar till detta fenomen. Kan inte längre skylla på förkylningen för den verkar släppa och i veckan som kommer ska jag därför våga mig ut på första joggingrundan sen urminnes tider, jajamensan fattas bara!
Göteborgsvarvet here I come ;-)

Den andra (ja det finns faktiskt en sådan) stora frågan denna efterlängtade lördag är: Kan jag strunta i alla "things to do" idag?

Stora, stora mycket viktiga frågeställningar rör sig i Maries huvud. Kanske kommer jag fram till något under tiden vid datorn, då det känns som om tiden står still......
Kanske kommer jag fram till något när jag sätter mig i soffan och tittar på skidor...
Ja den som lever får se ;-)

Jag önskar er en mysig lördag där ute!

Vänskapsband och pris

Lilla jag har fått en utmärkelse i ett tecken av vänskap. Av ingen mindre än Presentabel.
Lilla jag blir väldigt glad och varm i hjärtat och jag tackar ödmjukast!

"Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa.
Kopiera text och bild i din blogg och skicka sedan vidare utmärkelsen till 8 andra bloggar."

Det är fantastiskt kul att genom detta forum få chansen att lära känna bloggvänner. Att finna ER som man kanske inte skulle möta annars. Att få äran att ta del av era liv bland så mycket annat, tack!

Jag skickar detta fina, tjusiga pris vidare till ER mina bloggvänner. Utan inbördes beundrand och utan personlig motivation. Jag har fastnat vid era bloggar av olika anledningar och jag kommer att fortsätta vara fast.
Och pristagarna är...........................trumvirvel.......................:

Katti
Mialena
Åsa från sköna Gotland
Åsa
Jeanette
Popprinsessan
Peter

Och tillbaka till dig Katinka .

Kram

Migränen är tillbaka

Min son Marcus som är 12 år led förra hösten och vintern av migränanfall, det var ett par 6 stycken. Huvudvärken kom plötsligt och sen kräkning på det.
Ringde läkaren som tyckte att vi skulle prova stolpiller eftersom han annars inte kunde tillgodogöra sig tabletterna. Och någon undersökning skulle inte göras eftersom det oftast växer bort. Ja jag tror på vad läkaren säger, men man blir ju orolig i varje fall.

Sen dess har migränen varit borta. Igår kväll när vi, jag och barnen, satt på den lokala restaurangen och lyxade lite så pratade vi just om detta. Jag sa att det var skönt att han sluppit huvudvärken under dessa månader. Tror ni inte att han blev "hemskickad" av skolsystern idag.
Rättare sagt Micke var och hämtade honom.
Hon hade provat ge honom alvedon som inte hjälpte. Vi fick rådet av henne att kontakta läkaren igen för starkare medicin.
Så, så får det bli helt enkelt!
Och det ska bli mycket intressant att höra vad de säger denna gång!

OM att gå hem vanlig tid

Det kändes nästan helt fel idag! Tänk vilka vanemänniskor vi/jag är.
Nu vill jag inte alls påstå att det var fel, bara att det kändes som om jag inte jobbat speciellt mycket fastän jag gjort det, såklart!

Ja det blir visst väldigt mycket jobbprat nuförtiden på fröken Marie. Men OM man inte kan fylla bloggen med joggpass, kilometer, svett och tårar, får det bli annat om tiden äntligen finns närvarande.

Om OM inte fanns, hur skulle det se ut då?
Hur skulle jag vara, vad skulle jag göra? (ganska litet omkring det stora hela, men ändå)

Om inte OM fanns skulle jag vara en lugn, blanserad människa som älskade att laga mat, städa och umgås med familj och vänner och vara social, kärleksfull och glad hela tiden.

Om inte OM fanns skulle jag vara som en almanacka och inte missa en enda tid i planeringen vare sig det gäller skola, dagis och andra aktiviteter.

Om inte OM fanns skulle jag aldrig vara sjuk, sur, gnällig och trött.

Om inte OM fanns så skulle jag träna, var tajt och må som en prinsessa hela tiden, året om.

Om inte OM fanns skulle jag vara bloggdrottning.

Om inte OM fanns vore livet lättare att leva eller är jag OMständig nu?!

Jag har tänkt enhel del idag. Visst tänker jag mycket annars, men idag har jag haft tid att tänka MER.

Om OM inte fanns, så slapp jag tänka flummiga tankar...

Turboblandning

denna tisdag., för det är tisdag idag va? Ja snacka att jag är förvirrad....har nog lite väl mycket i skallen.

Kom hem kl. 20:40 igår och kl. 19:40 från jobbet så denna veckan blir väl en repris på förra.
Det är fortfarande kul så det är inte synd om mig alls!

Barnen pratade mycket om händelsen i måndags i skolan och alla mår "bra" enligt sonen.
Mannen (läs: gubben med käpp) har förlorat jobbet och saken är under utredning.

Annars går det hyfsat med GI-dieten, har "fuskat" några gånger då jag inte haft tid att planera.
Men om jag äter kolhydrater med måtta, om jag äter rätt kolhydrater, så kommer det nog att funka ändå. Mycket hänger ju på träningen.
Längtar till jag kan komma igång med löpning och aerobics som jag gjorde förr, bara denna förbannat envisa förkylning ville försvinna.

Två på raken

Jag måste ju bara berätta vad som hände igår på Marcus skola.
Det här är inte klokt och jag blir så arg och upprörd!
En man är i Aulan och stämmer pianot och tydligen så har han gjort detta i många många år. Typ 20 eller något enligt sonen.
Denna dag var det några elever som retade honom hela dagen genom att knacka på dörren och sticka därifrån.
Tillslut fick han nog och vid sista "knackningen" så drog han ut i 180 och tog tag i första bästa bakifrån med armen runt halsen. Flickan som går i 6:an blev samtidigt, som han höll fast henne, slagen i huvudet. Det fanns flera vittnen till händelsen bland annat en kille som också går i 6:an och han skrek "du får inte slå henne". Då rusar gubben i mot honom och sparkar honom i skrevet och ger honom ett knytnävsslag rätt i ansiktet.
I detta skede kommer en lärare ut och skriker åt honom och fler kommer till platsen.
Det är allmänt kaos av naturliga skäl!
Marcus och flera av hans kompisar är också vittnen till händelsen och är jätteledsna och chockade.
Marcus berättade att han bara stod och skakade en annan började gråta.
Händelsen är såklart polisanmäld (polisen kom till platsen), men är knappast utagerad för barnen som blev slagna...:-(
Fy för satan för sådant här!

Födelsedag, Pasta Bolognese och vinspill

Eftersom min kära sambo började kl. 06:30 på fredagsmorgonen så fick jag ingen frukost på sängen, buhuhuuuu. Men helt ärligt så gjorde det inget att slippa. Dels för den tidiga timmen och för att jag sällan skulle vara hungrig så där "nästan mitt i natten".
Däremot vaknade jag av att det ringde, likt en väckarklocksignal, någonstans i mörkret.
Jag som sov som en stock flög upp av detta oväsen och började leta under kudde, under madrass, i sänglåda, under Mickes madrass....ring ring ring ring...tillslut tittar jag under sängen och vad hittar jag då. Jo en ny väckarklocka (vilket jag behöver då jag försovit mig ett par gånger för mycket) och under denna ett fint inslaget paket. Gullepluttarna till familj har allt slagit sina gulliga små huvuden ihop och kommit på denna geniala idé.
Micke var lite orolig över hur jag skulle reagera, hahah undrar egentligen vad han tycker om mitt morgonhumör? Jag blev helt klart överraskad, jag blev jätteglad och jag är lycklig över att ha fina, påhittiga pöjkar till familj!

Kvällen bestod av mumsig hämtmat, thai, och gott vin. Firade alltså lugnt och fint med familjen precis som jag ville.

Idag lördag har vi haft ett par vänner på besök. Eftersom jag jobbat så hårt denna veckan så är jag lite trött och med det kommer tydligen också brist på fantasi vad gäller mat.
Vanligtvis älskar jag att tänka till och fixa och trixa men inte denna gång, så det blev "bara" Bolognese med färsk pasta, god sallad och vitlöksbröd. Den var faktiskt jättegod om jag får säga det själv och jag tror också resten håller med.
Vi avslutade enkelt med glass, maräng, varma hallon och chokladsås spelandes Stockholmsspelet. Vi älskar att spela och detta är verkligen kanonkul, även för en "ickestockholmare".

Under denna "braiga" kväll fick jag också gänget att ligga på golvet och skura. Jag lyckades med bravuren att tappa ett vinglas, fullt dessutom, ut över bänk, golv och vägg.
Det var ingen som såg själva händelsen och alla undrade hur jag lyckades. Jag har ingen aning, men det är ganska oviktigt i sammanhanget, det är liksom bara sånt som händer ibland.
Även den bästa! ;-)

Jobba, jobba, jobba

Hela veckan har varit sena kvällar hem, tror minsann inte jag varit hemma före kl. 19:30 någon dag. Idag var jag tillbaka på mitt gamla ställe och hjälpte till och kom hem med kl. 22:00 färjan.
Tiden bara rusar iväg!
Det är verkligen jättekul och jag mår bra. Blir lite pömsig bara, men sova får jag göra när jag blir gammal, typ i morgon då jag blir 36 år ;-)

Familj, hem, vänner och bloggande har allt blivit lite lidande denna veckan, men det blir bättre.
Jag ser ljust på dagarna framöver!

Sov gott!

Måndag, första dagen på

veckan!

Idag har jag jobbat! Ända till kl. 18:40. Det är så himla mycket att göra på nya stället, vilket förvisso också kan förklaras av att jag är nybörjare så allt tar lite längre tid. Men det är jättekul och tiden bara flyger iväg.

Idag har jag GI:at. Det har gått superbra och jag känner mig mätt och belåten.

Idag, alldeles nyss faktiskt, hörde jag Matteus säga till Micke "Pappa, jag är helt slut".
Undrar vem han fått den ifrån.

Idag (läs: NU) ska jag titta på CSI.

Mina inlägg duggar inte ens

Jag som efter ledigheten tänkte börja med både det ena och det andra. Det uteblev. Uppenbart så.

Fick jobba hela 1 1/2 dag sen åkte jag på jordens förkylning (läs: influensaliknande sak).
Blev hemskickad av mina kollegor och har sedan dess när jag kom hem, torsdag kl 14:00, legat deckad i sängen. Först idag orkar jag resa mig och fixa lite hemma. Först idag känner jag att jag är tillbaka till "livet" igen.
Har dock inte så mycket krafter utan blir andfådd av minsta lilla. Jag blir andfådd bara jag tänker på att jag behöver ta mig till andra sidan, alltså Vaxholm för att handla. Kylskåpet gapar lite väl tomt.

Läste precis hos Katti att hon sparkat igång med GI-metoden. Den funkar, jag har provat och blir nu lite sugen igen på att testa. Men ska man träna så behövs kolhydrater...har förvisso inte tränat på fleraflerafleratusen veckor vad det känns som så jag kan väl helt enkelt köra GI ett tag för att vid träning utöka kolhydratsintaget. Det låter som en plan, yes!

Katti nu är det beach 2009 som gäller och inte vassen 2009 ;-)