Vad jag är bra!

Först och främst måste jag få säga några väl valda ord. Jäkla förbannade skit, blä, prutt och satan. Det var skönt!

Så här är det. Efter middagen satte jag mig här uppe vid datorn och skrev ett väldigt långt inlägg. Ett inlägg som tog lite tid att skriva. Precis när jag ska publicera så får datorn tuppjuck och lägger av. Förbannade BSOD, blue screen of death. Det har hänt förr tyvärr. Men förut använde jag blogger och då sparades utkasten med automatik. Nu använder jag Windows Live Writer vilket är kanon förutom det faktum att man själv måste se till att spara utkasten kontinuerligt. Det har jag lärt mig nu!

Det är bara ett surt sätt att lära sig det på. Men, men det är bara att andas och andas igen. Att spara efter varje mening är numera givet, eftersom datorn under denna tid redan fått BSOD 3 gånger.

Inte särskilt friskt alls. Men det problemet överlåter jag till min kära sambo att lösa.

Det jag i föregående icke publicerade inlägget ville tala om var att jag deltog i Tjejmilen igår. Det där med löpträning har gått lite si och så för mig. Det har liksom inte gått alls. Jag har inte joggat ett steg sen GBG-varvet. Jag kan komma på många anledningar till varför. Tror att det kallas för undanflykter.

Jag har lärt känna mig själv ganska bra nu de senaste åren eller snarare kommit till insikt i att jag är velig vad gäller mina mat- och träningsvanor.

Jag är en periodare, thats it!

Det vore fantastiskt trevligt att kunna vara konsekvent och jag jobbar på det. Men det känns också okej att jag har accepterat mig som jag är!

Till Tjejmilen då. Det var jättekul. Jag sprang hela vägen förutom när jag drack vatten och fick sicksacka lite mellan tjejerna. Jo, till och med jag som joggar som en snigel lyckades springa om några. Som sagt det tog tid, men jag kom runt och sluttiden blev 1:14 och några sekunder. Jag är jäkligt nöjd över mig själv. Måste passa på att säga att jag tycker att alla som ställer upp är grymma!

Jag var dessutom anmäld i en kvartett som Mialena ordnat. Dels för att det är en kul grej, men också för att vi kunde vinna en massa härliga priser, vilket vi inte gjorde. Men vi kommer igen.Vi hade planerat att ses en liten längre stund än förra gången på GBG-varvet, men det lyckades bli samma visa denna gång.

Jag skyller fullt och fast på den långa Bajamaja-kön.

Men jag är glad att vi lyckades hitta varandra ändå, kortis som det blev. Och så fick jag även träffa en bekant till Mialena, Bibbi, som naturligtvis tillhörde kvartetten, trevligt!

Mialena fick en supertid på 55 minuter, grattis!

Idag har jag och Katti varit på vårt tredje Viktväktarmöte. Denna gång vägde vi oss bara för att sen fara vidare mot andra projekt. Vågen var inte lika snäll mot mig som jag hade trott och hoppats, men jag ska inte klaga eftersom den visade -0,2. Det går åt rätt håll. Jag har totalt lyckats tappa -1,6 sen start och är mycket nöjd över det.

Saken är den att vi äter så otroligt god och fräsch mat här hemma vilket känns superbra. Jag är mentalt peppad och laddad och tänker fortsätta i samma anda. Något som är underbart härligt är att jag har med mig familjen såklart, Katti, Popprinsessan och en annan mycket god vän, nämligen Chrisse. Vi pratar ofta och ger varandra goda råd, recepttips. Det är peptalk på hög nivå!

Ha en go kväll alla fina!

Kram

Tonåringar av idag

Idag tänker jag ta upp ett tråkigt ämne, men ett oerhört viktigt sådant. Det är ett ämne som man som tonårsförälder inte kommer ifrån. Och nu ska ni komma ihåg att detta är mina tankar, åsikter och ord som jag ventilerar fritt. Jag vill på inget sätt stöta mig med någon, däremot önskar jag höra era åsikter och tankar kring alkoholnyttjande av idag, bland dagens ungdomar. Vad har ni för gränser, hur tacklar ni eventuella problem och så vidare och så vidare?

Igår var jag på möte på skolan, med en massa andra föräldrar och personal. För er som inte vet så går min son nu i 7:an. Stora killen liksom! Med ökad ålder får man också ta del av andra saker än när barnen är små, det ska gudarna veta.

Rektorn tog upp organisationsförändringar, presenterade personalen och nu till ämnet som kom upp under presentationen av Nattvandrarna. Det är två föräldrar som är ansvariga och som alltid går ”ute på byn” fredagar och lördagskvällar, när det behövs som bäst.
Det är väldigt bra.
Väldigt, väldigt bra!
Han drog en del statistik och bara det är skrämmande. Den kommun som jag bor i ligger 1:a i hela Stockholms län vad gäller alkoholnyttjande. Nu tror jag och vet att det är ett genomgående problem i hela landet, men ändå.

Han berättade även att det förekommit ett flertal gånger att förra årets 6:or nyttjat alkohol. Det handlar alltså om min sons jämnåriga. Bara där rös jag till ordentligt!

Det handlar framförallt om tjejer som umgås med äldre killar, allt från 9:or till gymnasieelever. De hänger tillsammans ute, runt om ”på byn” och åker mer än gärna på föräldrafria fester. Men det slutar inte där. De blandar dessutom alkohol med tabletter.

STOP, stop, stop!

De är ju för sjutton bara 13 år. Förra året 12. Nu förstår jag ju att det handlar om en liten klick, men en liten klick är en klick för mycket! Debut sker många gånger redan vid 13. Varför är det så att allt verkar sjunka i åldrarna?

Visst, jag kommer så väl ihåg när jag var ung. Det gör vi väl alla. Det får man inte glömma som förälder. Men man blir ändå uppskakad, arg och ledsen när man får höra fakta.

Förbud till 100% är jag inte för, det brukar ofta bli värre då. Det är i varje fall min erfarenhet. Men hur ska man tackla detta bäst? Hur ärliga ska vi vara mot våra barn angående vår egen erfarenhet och debut?

Jag tror självklart på ärlighet och öppenhet och hoppas att mina barn litar på oss, sina föräldrar och vill och vågar vara ärliga. Det är min förhoppning och det är också det jag/vi strävar efter i vår uppfostran.

Tack för idag och var försiktiga därute!

Kram

För mycket friidrottstittande?

Fick detta berättat för mig igår:

Matteus springer mot pappa Micke i all världens fart och frågar:
"Pappa, pappa rör sig mina kinder när jag springer?
Pappa Micke ser ut som ett frågetecken och svarar
"Öhhh nej hur tänker du nu?"

Pappa funderar sen stilla och tyst över frågan och kommer såklart på vad det handlar om.
Det är ju några som sprungit lopp under detta VM och något som säkerligen inte undgått er är att Bolt sprang sitt 200 meters lopp häromdagen (fantastisk prestation). Det har säkert inte heller undgått er att de brukar komma repriser, strax före målgång, på deltagarna i slow motion.
Detta har min söta, goa son lagt på minnet och när jag själv repriserar det framför mig så sladdrar både kinder och munnar något kopiöst.
Vackert, not!
Men det är nu något min lillplutt strävar efter... Här springs från kök till vardagsrum, med goda försök att slappna av i kinderna så att de fladdrar. Men det där med avslappning verkar vara svårt att lära ut, för han spänner ju sig som en fura och springer med jordens härligaste leende, samtidigt som han frågar "fladdrar mina kinder nu då"? Kinderna kan ju liksom inte bli mer spända då.

Men vi (läs: jag och pappa Micke) har goda förhoppningar om att han kommer att bli världens mest snabba och GLADA löpare i världen.

Jag behöver väl inte ens fundera över om mina kinder och mun kommer att fladdra på Tjejmilen som ska springas SNART. Det kommer de med all säkerhet att göra.
Men det får jag bjuda på!

En sån där dag...

Ledighet i all ära, men idag har jag en "sån" där dag. Ni vet en sån där dag då man vaknar upp och känner sig allmänt bedrövlig. Tycker inte alls om det och jag kan heller inte rikigt förstå varför...Vissa saker ska man väl helt enkelt inte förstå, eller något!

Förkyld och ont i magen är ingen bra kombination ovanpå, eller är det kanske anledningen till känslan!? Barnen tjafsar och sambon jobbar, ja det kunde varit roligare :(

MEN efter regn kommer sol och det kan bara bli bättre.

Det finns många "bättre" tankar att ägna sig åt. Tror jag ska köra lite pepptalk med mig själv och vips är jag glad och positiv igen. Yes NU är det tajm för uppryckning kära vänner!

Hoppas ni har det bra därute!
Kramar

Turboinlägg

Turbo, jo så blir det när man har många järn i elden, som man så fint kan säga.

Idag är jag ledig och ledig ska jag vara ända till på tisdag, eftersom barnen inte börjar skolan förrän på måndag. Det är så skönt och välbehövligt efter mina korta men BRA semesterveckor!

Jag pysslar idag med det mesta tycker jag, men gör det i min takt. Morgonen började ungefär vid kl 8:45 då jag klev upp till en go viktväktarfrukost innehållande en fullkornsbröd med ett ägg och kaviar. Jag har börjat med VV vilket är det enda som funkar på mig.
Varför tog det så lång tid för mig att fatta det då?
Sist jag var med och gick ner 10 kilo var för mer än 10 år sen...

Men nu äntligen är jag på gång igen och denna gång med Katti som VV-polare. Det är lättare att vara 2. Dessutom har jag fin pepp av Christel som också kan det där! Och på måndag börjar också en annan vän, så vips var vi MÅNGA :-)

Under frukosten satt jag och njöt av lite friidrott och sen har jag väl roterat lite mellan tv´n, plock, dator och lunchkok, som idag blir en grönsakssoppa. Det är inte bara gott utan även pointsfattigt, typ 0, men jag tänkte ta lite bröd och ost till så blir det mättande och bra.
Matteus får äta rester från igår, nämligen köttfärssås och spaghetti.

Vad eftermiddagen och kvällens aktiviteter blir, ja det får tiden utvisa, men mest troligt blir det mera plock här hemma, tv och lite läsning. Ibland är det skönt att bara få vara hemma!
Just det, vi väntar ju hem vår Marcus sent i kväll. Han har varit borta sen i söndags och nu ska det bli mysigt att få hem honom.

Kramar!

Mycket jobb

inget blogg.

Nu hinner jag inte med igen, det tycks bli så emellanåt.

MEN snart så, håll ut :-)

KRAMAR

Idag firar vi

Matteus 6-års dag!

Dessvärre missade jag vår frukosttradition då jag klev upp tidigt och de fortfarande sov så sött när jag åkte till jobbet. Jag får fira honom ordentligt i eftermiddag istället. Kanske är det bra att sprida lite på presenter och firande under dagen så inte det roliga tar slut med en gång.

När jag pratade med honom för en stund sen så var han så lycklig och glad över presenterna från mormor och morfar. Nu har han ett nytt StarWars skepp i lego och några Transformersgubbar.
Det är ibland ganska svårt med presenter tycker jag.
Eftersom han har en storebror så har han ju ärvt en herrans massa leksaker.

Vi har ännu inte köpt något faktiskt, men Micke ska iväg idag och ordna med den saken. Frågan är bara vad vi ska hitta på. Ett nytt X-box spel är alltid aktuellt eller varför inte Lars Kristerz skivan som han önskar sig. Det är hur sött som helst eftersom varken jag eller Micke är några dansbandsfantaster, snarare tvärtom. Men de är ju trallvänligt och lätta texter att sjunga med i. Det är nog därför han fastnat för musiken. Just nu är favoriten "Jag måste ringa Carina, får inte glömma det"
Sen varvar han upp med lite hårdrock a la Lillasyster.
Han är allätare precis som jag, vilken tur! :-)


Grattis min söta, goa, stora pojk!