Att jogga i regn

tycker jag om och det gjorde jag och min vän Anna igår. Vi hade under dagen bokat en dejt, hon är nämligen som jag och behöver planera och tänka jogg ett par timmar el. kanske tom en dag före det ska stundas. Skönt att inte vara ensam om "fenomenet" ;)
Det var första gången vi sprang tillsammans. Jag vet att hon håller ett något högre tempo än mig. Så vi drog alltså iväg i ett högre tempo än vad jag är van vid, men man måste ju prova och eftersom det funkade bra så fortsatte vi. Vi pratade dessutom i stort sett hela tiden och det var ju också något nytt. Anfådd blev jag men det var fortfarande hanterbart att orka prata (avtog dock mer och mer den sista kilometern).
Vi tog en tur över till andra ön och det blev bara asfaltslöp, vilket jag föredrar.
Regnet öste ner och mörkt var det så vi vände efter cirka 3 km. Anna hade sin glasögon på sig och såg knappt något och min mascara kladdade ihop sig så jag hade inte riktigt fri sikt, men vi hittade hem i varje fall , haha.
På slutet mådde jag lite illa (hade ätit lite för tajt inpå) och när vi stannade till så kändes det ordentligt i benen, en go känsla.
Sträckan slutade på ungefär 6 km och vi höll ett 6.05/km tempo, vilket är snabbare än för mig ett behagligt lunkande tempo. Men det här gjorde gott och det gick väldigt bra. Jag hade kraften, jag hade kunnat springa längre om jag var beredd på det mentalt vill säga.
Och nu måste jag ju viska lite, vi hade ingen klocka med jag lovar, men jag kunde inte låta bli att kolla när vi började och när vi avslutade, ajabaja på mig eller hur!

Det här var alltså den längsta sträcka efter semestern då jag sprungit hela vägen.
Jag tror jag är på gång igen!