Idag tänker jag ta upp ett tråkigt ämne, men ett oerhört viktigt sådant. Det är ett ämne som man som tonårsförälder inte kommer ifrån. Och nu ska ni komma ihåg att detta är mina tankar, åsikter och ord som jag ventilerar fritt. Jag vill på inget sätt stöta mig med någon, däremot önskar jag höra era åsikter och tankar kring alkoholnyttjande av idag, bland dagens ungdomar. Vad har ni för gränser, hur tacklar ni eventuella problem och så vidare och så vidare?
Igår var jag på möte på skolan, med en massa andra föräldrar och personal. För er som inte vet så går min son nu i 7:an. Stora killen liksom! Med ökad ålder får man också ta del av andra saker än när barnen är små, det ska gudarna veta.
Rektorn tog upp organisationsförändringar, presenterade personalen och nu till ämnet som kom upp under presentationen av Nattvandrarna. Det är två föräldrar som är ansvariga och som alltid går ”ute på byn” fredagar och lördagskvällar, när det behövs som bäst.
Det är väldigt bra.
Väldigt, väldigt bra!
Han drog en del statistik och bara det är skrämmande. Den kommun som jag bor i ligger 1:a i hela Stockholms län vad gäller alkoholnyttjande. Nu tror jag och vet att det är ett genomgående problem i hela landet, men ändå.
Han berättade även att det förekommit ett flertal gånger att förra årets 6:or nyttjat alkohol. Det handlar alltså om min sons jämnåriga. Bara där rös jag till ordentligt!
Det handlar framförallt om tjejer som umgås med äldre killar, allt från 9:or till gymnasieelever. De hänger tillsammans ute, runt om ”på byn” och åker mer än gärna på föräldrafria fester. Men det slutar inte där. De blandar dessutom alkohol med tabletter.
STOP, stop, stop!
De är ju för sjutton bara 13 år. Förra året 12. Nu förstår jag ju att det handlar om en liten klick, men en liten klick är en klick för mycket! Debut sker många gånger redan vid 13. Varför är det så att allt verkar sjunka i åldrarna?
Visst, jag kommer så väl ihåg när jag var ung. Det gör vi väl alla. Det får man inte glömma som förälder. Men man blir ändå uppskakad, arg och ledsen när man får höra fakta.
Förbud till 100% är jag inte för, det brukar ofta bli värre då. Det är i varje fall min erfarenhet. Men hur ska man tackla detta bäst? Hur ärliga ska vi vara mot våra barn angående vår egen erfarenhet och debut?
Jag tror självklart på ärlighet och öppenhet och hoppas att mina barn litar på oss, sina föräldrar och vill och vågar vara ärliga. Det är min förhoppning och det är också det jag/vi strävar efter i vår uppfostran.
Tack för idag och var försiktiga därute!
Kram
