Vad jag är bra!

Först och främst måste jag få säga några väl valda ord. Jäkla förbannade skit, blä, prutt och satan. Det var skönt!

Så här är det. Efter middagen satte jag mig här uppe vid datorn och skrev ett väldigt långt inlägg. Ett inlägg som tog lite tid att skriva. Precis när jag ska publicera så får datorn tuppjuck och lägger av. Förbannade BSOD, blue screen of death. Det har hänt förr tyvärr. Men förut använde jag blogger och då sparades utkasten med automatik. Nu använder jag Windows Live Writer vilket är kanon förutom det faktum att man själv måste se till att spara utkasten kontinuerligt. Det har jag lärt mig nu!

Det är bara ett surt sätt att lära sig det på. Men, men det är bara att andas och andas igen. Att spara efter varje mening är numera givet, eftersom datorn under denna tid redan fått BSOD 3 gånger.

Inte särskilt friskt alls. Men det problemet överlåter jag till min kära sambo att lösa.

Det jag i föregående icke publicerade inlägget ville tala om var att jag deltog i Tjejmilen igår. Det där med löpträning har gått lite si och så för mig. Det har liksom inte gått alls. Jag har inte joggat ett steg sen GBG-varvet. Jag kan komma på många anledningar till varför. Tror att det kallas för undanflykter.

Jag har lärt känna mig själv ganska bra nu de senaste åren eller snarare kommit till insikt i att jag är velig vad gäller mina mat- och träningsvanor.

Jag är en periodare, thats it!

Det vore fantastiskt trevligt att kunna vara konsekvent och jag jobbar på det. Men det känns också okej att jag har accepterat mig som jag är!

Till Tjejmilen då. Det var jättekul. Jag sprang hela vägen förutom när jag drack vatten och fick sicksacka lite mellan tjejerna. Jo, till och med jag som joggar som en snigel lyckades springa om några. Som sagt det tog tid, men jag kom runt och sluttiden blev 1:14 och några sekunder. Jag är jäkligt nöjd över mig själv. Måste passa på att säga att jag tycker att alla som ställer upp är grymma!

Jag var dessutom anmäld i en kvartett som Mialena ordnat. Dels för att det är en kul grej, men också för att vi kunde vinna en massa härliga priser, vilket vi inte gjorde. Men vi kommer igen.Vi hade planerat att ses en liten längre stund än förra gången på GBG-varvet, men det lyckades bli samma visa denna gång.

Jag skyller fullt och fast på den långa Bajamaja-kön.

Men jag är glad att vi lyckades hitta varandra ändå, kortis som det blev. Och så fick jag även träffa en bekant till Mialena, Bibbi, som naturligtvis tillhörde kvartetten, trevligt!

Mialena fick en supertid på 55 minuter, grattis!

Idag har jag och Katti varit på vårt tredje Viktväktarmöte. Denna gång vägde vi oss bara för att sen fara vidare mot andra projekt. Vågen var inte lika snäll mot mig som jag hade trott och hoppats, men jag ska inte klaga eftersom den visade -0,2. Det går åt rätt håll. Jag har totalt lyckats tappa -1,6 sen start och är mycket nöjd över det.

Saken är den att vi äter så otroligt god och fräsch mat här hemma vilket känns superbra. Jag är mentalt peppad och laddad och tänker fortsätta i samma anda. Något som är underbart härligt är att jag har med mig familjen såklart, Katti, Popprinsessan och en annan mycket god vän, nämligen Chrisse. Vi pratar ofta och ger varandra goda råd, recepttips. Det är peptalk på hög nivå!

Ha en go kväll alla fina!

Kram

För mycket friidrottstittande?

Fick detta berättat för mig igår:

Matteus springer mot pappa Micke i all världens fart och frågar:
"Pappa, pappa rör sig mina kinder när jag springer?
Pappa Micke ser ut som ett frågetecken och svarar
"Öhhh nej hur tänker du nu?"

Pappa funderar sen stilla och tyst över frågan och kommer såklart på vad det handlar om.
Det är ju några som sprungit lopp under detta VM och något som säkerligen inte undgått er är att Bolt sprang sitt 200 meters lopp häromdagen (fantastisk prestation). Det har säkert inte heller undgått er att de brukar komma repriser, strax före målgång, på deltagarna i slow motion.
Detta har min söta, goa son lagt på minnet och när jag själv repriserar det framför mig så sladdrar både kinder och munnar något kopiöst.
Vackert, not!
Men det är nu något min lillplutt strävar efter... Här springs från kök till vardagsrum, med goda försök att slappna av i kinderna så att de fladdrar. Men det där med avslappning verkar vara svårt att lära ut, för han spänner ju sig som en fura och springer med jordens härligaste leende, samtidigt som han frågar "fladdrar mina kinder nu då"? Kinderna kan ju liksom inte bli mer spända då.

Men vi (läs: jag och pappa Micke) har goda förhoppningar om att han kommer att bli världens mest snabba och GLADA löpare i världen.

Jag behöver väl inte ens fundera över om mina kinder och mun kommer att fladdra på Tjejmilen som ska springas SNART. Det kommer de med all säkerhet att göra.
Men det får jag bjuda på!

Göteborgsvarvet 2009, världens största halvmara.

Så var VARVET avklarat. Vilken folkfest det är!
Jag har ju varit där många gånger förr och tittat på pappa och syrran som sprungit men denna gång stod jag i start tillsammans med min Micke. Pappa startade i grupp 8, syrran i grupp 15 och vi i 16.

Dessutom fick jag äran att möta Mialena en snabbis. Det var verkligen jätteroligt att få henne live och ja hon är lika söt, trevlig och mysig som jag uppfattat här :-)

Så till själva loppet. Jag är rätt nöjd att jag tog mig runt med tanke på hur lite tränad jag var/är. Skyller mig själv absolut och nu vet jag hur det känns, hur kroppen mår efter så många kilometer.
Eftersom jag bara sprungit 11 km som längst så var det här en prövning som hette duga. Mentalt kändes det jättebra fram till 13 km sen tog kroppen tvärslut. Korsryggen värkte, kändes som om den skulle gå av och låren krampade så jag fick dessvärre gå. Försökt springa men benen ville inte lyda och lyfta. Men jag höll ut och kämpade och tog mig i mål med familjen i tanken. De satt ju och väntade länge på mig, godingarna, tusen tusen tack! Ni är bäst!

Tack till alla härliga människor ute i publiken och funktionärer med flera. Det var otroligt välorganiserat och kul med musik runt om banan!

På söndagen var det dax för barnen att ge sig ut och springa. Matteus fick springa en bana på 200 meter. Så söta de små är när de kommer kutandes :-)
Marcus sprang 2,4 km och var jätteduktig! De fick medalj och var stolta och glada, precis som oss.
Helgen har gått i löpandets tecken onekligen och hela familjen "landade", hemma efter några timmar i bil, i går kväll strax före kl. 22:00.

Idag är jag stel som en pinne och rätt trött men glad att vi haft en sån härlig helg tillsammans!
Anmälan till nästa års VARV ligger i min väska och väntar. Den ska skickas in före sista maj, så det så!

Detta kan bli en underbar familjetradition ju :-)

Resultat:
Pappa 1.50
Micke 1.58
Ann (syster) 2:10
Jag 2:46

Skolfröken och skolflickan på tur i Hässelby

För att förklara titeln så tyckte Micke att jag såg ut som en skolflicka i mina två tofsar som jag satt upp och mer finns väl egentligen inte att föklara då Fröken Anna faktiskt är en skolfröken:-)
Irrade mest runt imorse för att få ihop kläder efter väder och få på startlapp och så. I bilen på väg så körde vi ordentligt med pepptalk och då gick det verkligen upp för mig vart vi var på väg. Förutom att jag glömde klockan och att jag hade en väldigt liten blåsa (nervositet?) fick tom stanna en gång på väg och ut i buskarna för att lätta lite (läs: mycket), vilket är ovanligt för mig då jag är en baddare på att hålla mig, så kändes det helt okej. Väl framme så var det bara att följa strömmen av deltagare på väg och sen var det visst dags att gå på toa igen.
Att stå i Bajamaja kön var bara att glömma så det var till att hoppa ut i den lilla skogen. Jag och Anna var inte ensamma, det var en riktigt kul syn. Det satt kvinns bakom varenda liten bra plats och vi skrattade gott åt situationen.

Så gick startskottet, vädret var fullkomligt strålande och sprang gjorde vi. Anna drog på lite snabbare än mig och jag höll mitt tempo, lite snabbare än jag brukar.
Vid 3 km dök min blåsa upp på foten och det gjorde ont, men efter ett tag så förträngde jag det. Drack vätska vid 3,5 och gick då. Solen låg på lite väl mycket och nu ska man ju inte klaga på den, men jag föredrar lätt skugga, mulet. Nåväl jag kämpade på och stannade återigen och drack vid nästa kontroll. Då hade jag avklarat 6,5.
Runt 8 km kroknade jag lite och slog av på tempot, men vid 8,5 stod en härlig funktionär och hejade och skrek att det bara var 1,5 kvar då kände jag återigen lite glöd och kämparglädje.
Strax efter 9:an så gick det lite trögt igen men då fanns det lite djävlaranamma kvar i huvudet på mig och jag ökade och avslutade med en finfin spurt.

Tiden blev 1:04:13 och det låter kanske inte mycket för världen men för mig så var det oerhört bra. Jag slog nämligen mitt personliga rekord med mer än 7 minuter. Det ni!
Jag är så glad och nöjd över att ha genomfört denna tävling.

Med facit i hand så är det den tredje gången jag springer en mil.
Första gången var i maj då jag sprang 10,3 km på 1:12:02 med en kmtid på 7.
Andra var i juni i Göteborg med pappa och då sprang vi 11 km på 1:13:29. Kmtid 6:41
Nu bidde det alltså 1:04:13 med snitt på 6:25.
Det tar sig sa kärringen ;-)

Anna sprang i mål på 1:01:56 och slog sitt personliga med 4 minuter. Kanongrymt, jättebra gjort!

Vi är så bra!

Ankrumpa

Det är nästan pinsamt för mig att ens tala om Mariestatus så här nära inpå Hässelbyloppet, men jag gör det ändå dum och ärlig som jag är och tänker "neeeeej here I go again" och ni tänker säker något likvärdigt.
Är det något fel på henne, är hon bara en gnällig och negativ person och hur står det egentligen till med hennes tävlingsnerver?
Jo tack bra säger hon då, hon vill vara hel och frisk, hon vill springa med sina vänner, hennes nerver är det inget fel på. Men vad fattas då eller är det bara en släng av otur? Here goes the story:

Mitt halsonda börjar ge med sig. Tror jag chockade bacillerna med mitt röda hår ;-)
Det är en glad nyhet minsann!
But there is more shit to it! Jag viskar fram det, nu krånglar nämligen min rygg, jo det är sant!
Korsryggen gör ont och jag kan inte räta på mig helt. Någon sa att det ser ut som jag har en ankstjärt för rumpan putar så, hahaha kul va!

Jag har ju inte tränat på ett tag, på grund av det onda i halsen, så jag tror att det är därför som ryggen inte mår bra. Jag har helt enkelt suttit för mycket och säkert lite snett och oriktigt på jobbet och i bilen på väg till jobbet och i bilen på väg hem. Sitta, satt, suttit!

Nu är det flera flera dagar kvar till på söndagens tävling så det ska släppa men jag önskar desperat några snabba och akuta tips av er duktiga där ute!

Jag har blivit utmanad

och jag tackar med glädje JA!
Läs här om ni är nyfikna.

Ett nytt försök

Anna, ni vet hon som sprang Midnattsloppet (vilket hon gjorde kanonbra), hon har fått blodad tand! Hon ska anmäla sig till Hässelbyloppet (1 mil) och det ska jag med!

Och NU är jag anmäld!

Det enda som fattas mig just nu då är att få komma ut och träna. Bara den här envisa förkylningen kan försvinna....

Det går åt rätt håll.

Jag känner mig bättre idag då febern är borta. Men har inte mycket till krafter ännu vilket jag kände när jag skulle gå den yttepytte lilla biten och slänga skräpet. Det var mao ett klokt drag av mig att inte ställa upp i kvällens lopp.

Vinkade av sambon med vänner ganska så nyss. De var glada, taggade med en härlig blick i ögonen! Jag blev såklart avis och vill uppleva och känna samma sak, men det kommer fler chanser! Och självklart så tycker jag det är superkul för deras skull :-)
Jag har beställt sms-resultat på samtliga 3 och väntar med spänning på result efter 5km och sen efter målgång! De startar inte förrän runt 22:30 så jag får sitta här i spänd förväntan ett tag till...
Så vad ska jag nu göra? Måste erkänna att jag är tokrastlös på att ligga i soffan och titta på TV, lagom är bäst har jag hört och det är sååååå sant!

Kanske vore det tillfälle att ta fram en god bok att läsa men det får bli efter jag bloggat klart och läst mina "bloggar att följa" då är grymt nyfiken på att få ta del av Mialenas resutltat ifrån dagens utförda lopp. Jag är imponerad över denna tjej och hennes styrka och kontiunitet i löpningens tecken!

Toksjuk

Så det kan bli ibland!
Här sitter jag (knappt) denna efterlängtade semestervecka, denna snart efterlängtade lördag (trots lite gny och gnäll) och är riktigt dålig. Min minsta frågade mig i morse varför min näsa är så röd...

Låg hela dagen igår, och natten spenderades snörvlandes, täppt i näsan, och hyfsat väck, halvsittandes och småslumrandes. Var uppe minst 1 gång varje timmen och trodde aldrig den skulle ta slut.
Jag hoppades dock att det skulle kännas bättre idag, men icke alls. Vilken praktförkylning jag lyckats åka på!

Nåväl, bara att försöka härda ut, men det blir alltså inget Midnattslopp för mig imorgon :-(
Nu får jag heja på Micke, Henrik, Anna och Lena härifrån ön som är FRISKA och tänker delta!

Heja heja!

Midnattsloppet

närmar sig med stormsteg och jag har precis accepterat tanken att ta mig runt, ha kul och se det som en härlig utmaning och så går jag och blir FÖRKYLD :-(
Vaknade i morse med en dundrande huvudvärk, halsont och rinnande näsa, bara så där!
Dålig tajming och något irriterande.

Jag har ett par dagar på mig att kurera mig och friskna till....sitter i detta nu och bäljar i mig varmdryck med honung. Det börjar kännas både lenare och skönare i halsen.
Jag ska bli frisk, jag ska springa!

Håll tummarna för mig e ni goa!

Tiden går för fort.

Både vad gäller helgledighet och jogging (fast om man ska se krasst på det så är det väl snarare så att jag bara är låååångsam!)

Vaknade upp denna söndag runt kl. 10 och tog genast min vilopuls, som låg på 58.
Efter att ha googlat (jag bara älskar google) så har jag fått information om att vilopulsen kan variera beroende på olika faktorer såsom överträning, begynnande sjukdom eller förkylning, sömnbrist, stress, brister i kost- eller vätsketillförseln (eller att man konsumerar stora mängder koffeinrik dryck. För att sänka sin vilopuls krävs en längre tids konditionsträning med både högintensiva, medel- och lågintensiva (men tidsmässigt längre) pass.

Jag får nog ge det ett par månader med andra ord och börja variera min träning mer än idag, både vad gäller längre pass och intervallträning (för att få bättre kondition och bli snabbare).
Variation förnöjer!

Klockan 11:30 begav jag mig ut på dagens joggingtur och jag bestämde mig redan från början att ta Fortrundan som är 6.54 km. Använde idag och även förra gången min astmainhalator eftersom jag blir så tung i andningen av "pollenskiteniluften" annars. Den verkar fungerar som den ska, tack doktorn! :-)
Det kändes gott att springa, varmt men varierat med skuggan i "skogen" och blåsten nere vid vattnet så var det riktigt skönt. Jag hade dessutom med en flaska vatten vilket var ett smart drag :-)
La mig på ett långsamt tempo för jag orkar mer och längre då (ganska så givet va!). Ett bra val eftersom det funkar bäst på mig när jag är ute ensam. Fartlek, intervaller och dylikt ska jag jobba med snart men då behöver jag verkligen ha med mig sällskap som kan puscha mig. För tillfället får jag vara glad och tacksam över att/om jag går ner i vikt. Blir jag lättare i kroppen så blir det också lättare att springa!

Mina resultat idag blev
Tid- 44:28
Lägsta puls- 99
Medelpuls- 177
Maxpuls- 209
Slutpuls- 158
Kaloriförbrukning- 592
Fettförbränning- 26 g

Innan jag tar min välförtjänta "lägga mig till rätta i soffan och glo på tv pause" så måste jag ju berätta att jag härmed är anmäld till både Midnattsloppet 16/8 och GöterborgsVarvet 16/5 2009. Utan detta spikat så vore jag nog kass på att hålla igång med löpningen!

Kram på er!

Vårrusrapport.

Ja vad ska man säga, det var en härlig, festlig em/kväll med grymt mycket laddade kvinns!

Jag förvånas dock över hur svårt det ska vara att ha läst informationen som man fått hemskickat, jag förvånas dock hur svårt det ska vara att lyssna på funktionärerna som yttryckligen ber om att vara ärlig och ställa sig i rätt startgrupp. Hur tänker man om man ställer sig som "vanligt klädd" med ryggsäck i "springafort" startgruppen när man vet med sig att man kommer att gå hela vägen, är det någon som vet så snälla upplys mig?
Jag blir lätt upprörd på folk som bevisligen inte har det sunda förnuftet med sig, jag menar hur svårt kan det vara att hålla sig till höger om man vill gå eller springa lite saktare och låta de som är lite snabbare få fritt på vänster sida.

Jag är ingen turbo själv, jag joggar långsamt och välkomnar såklart alla goa, glada hurtiga kvinnor, för att bara ställa upp är en vinst i sig!

Så hur gick det då: jo jag hade ju tänkt att komma under 30 minuter men det gick inte, jag sprang in på 31:26. Jag får vara nöjd med den tiden då jag ändå har tagit mitt personliga "rekord" med 3 minuter.
Det var tungt att springa i sicksack, det var alldeles för varmt (jag föredrar lätt lite svalt och ingen sol) det var mycket pollen i luften så jag hade tungt att andas och blev således trött fort. Förvånande är att mina ben och min kropp kändes super, synd bara att resten inte var i symbios. Och nu så är klagosången slut ;-)

Den avslutande picknicken med det härliga gänget som vi var (10 stycken) kändes som ett ypperligt slut på kvällen, för det var verkligen superkul och jag kommer defintivt att ställa upp igen!

Nästa mål är nu att springa Midnattsloppet, vill passa på att skriva det här för jag behöver den pressen på mig, så funkar jag ;-)

Ha en underbar dag!
P & K

Ikväll händer det...

Trängas i startfällan, känna adrenalinets verkan, pulsen slå, glädjen och värmen.
Marie längtar till Vårrusets startsignal!

Fullständig rapport kommer!