En sån där dag...

Ledighet i all ära, men idag har jag en "sån" där dag. Ni vet en sån där dag då man vaknar upp och känner sig allmänt bedrövlig. Tycker inte alls om det och jag kan heller inte rikigt förstå varför...Vissa saker ska man väl helt enkelt inte förstå, eller något!

Förkyld och ont i magen är ingen bra kombination ovanpå, eller är det kanske anledningen till känslan!? Barnen tjafsar och sambon jobbar, ja det kunde varit roligare :(

MEN efter regn kommer sol och det kan bara bli bättre.

Det finns många "bättre" tankar att ägna sig åt. Tror jag ska köra lite pepptalk med mig själv och vips är jag glad och positiv igen. Yes NU är det tajm för uppryckning kära vänner!

Hoppas ni har det bra därute!
Kramar

Vad hände

Imorse var jag vid gott mod. Det har i detta nu förändrats till ingen vettig förklaring. Tror jag.

Det kom bara över mig som en mörk vindpust och rotade sig tydligt. Känslan av matthet, känslan av tyngd...och med det en massa negativa tankar om mig, dumt va!

Jag längtar hem till mina barn och min sambo.
Efter lite goa kramar så blir det säkerligen bättre!

Ankrumpa

Det är nästan pinsamt för mig att ens tala om Mariestatus så här nära inpå Hässelbyloppet, men jag gör det ändå dum och ärlig som jag är och tänker "neeeeej here I go again" och ni tänker säker något likvärdigt.
Är det något fel på henne, är hon bara en gnällig och negativ person och hur står det egentligen till med hennes tävlingsnerver?
Jo tack bra säger hon då, hon vill vara hel och frisk, hon vill springa med sina vänner, hennes nerver är det inget fel på. Men vad fattas då eller är det bara en släng av otur? Here goes the story:

Mitt halsonda börjar ge med sig. Tror jag chockade bacillerna med mitt röda hår ;-)
Det är en glad nyhet minsann!
But there is more shit to it! Jag viskar fram det, nu krånglar nämligen min rygg, jo det är sant!
Korsryggen gör ont och jag kan inte räta på mig helt. Någon sa att det ser ut som jag har en ankstjärt för rumpan putar så, hahaha kul va!

Jag har ju inte tränat på ett tag, på grund av det onda i halsen, så jag tror att det är därför som ryggen inte mår bra. Jag har helt enkelt suttit för mycket och säkert lite snett och oriktigt på jobbet och i bilen på väg till jobbet och i bilen på väg hem. Sitta, satt, suttit!

Nu är det flera flera dagar kvar till på söndagens tävling så det ska släppa men jag önskar desperat några snabba och akuta tips av er duktiga där ute!

En Anna

som sällskap blev det igår. Vi kom ut kl. 21 och det var segt må jag säga. Det var nära jag slängde mig i soffan istället för att titta på den nya serien Främmande fågel , men då Anna ringde så fanns ingen återvändo. Dessutom så går det ju spela in med vår nya HD-box så den gick ju inte heller ;)
Det var kallt och mörkt och jag var inte 100 % laddad mentalt och den biten vet vi ju alla är otroligt viktig. Jag var inne i stadiet då jag bara hittade en massa fel, men jag lovar att jag försökte hitta den där goa glada Marie som fanns sist jag sprang.
Den första kilometern gick fort men var seeeeeg och jag undrade i mitt stilla sinne hur jag skulle orka. Benen var stela och tunga och med fel inställning så är det ju tyngre än tyngst.
Hade jag inte haft sällskap så skulle jag gett upp och gått i perioder.
Vi hade bestämt i förväg att det skulle bli en kortis på grund av den sena timmen och mörket och vi kämpade på i dessa 4,6 kilometer som det blev.

Jisses vad det varierar i jogghumöret, ibland går det ju lekande lätt (kanske lite överdrivet men ni förstår vad jag menar) och vissa gånger ger man nästan upp. Är det bara jag som är sån? Eller upplever ni det också så?

Den sköna känslan infann sig i varje fall efteråt, yes jag/vi gav inte upp och när jag dessutom tittade på klockan hade det gått i ett 5:59/km tempo och det är det absolut snabbaste jag sprungit sen jogg premiären i slutet på mars.

Nästa gång blir det ett långpass, måste ju få in några milpass innan Hässelbyloppet!

Konsten att pendla.

Jag pendlar varje dag till och från jobbet. Det går. Jag har vant mig. Men ibland är det trögt när trafiken är trög.

Jag pendlar också i humör och känsla. Det går. Jag har vant mig. Men ibland är det svårt att hänga med för de kommer så fort. Att pendla med hormontåget är absolut det mest påtagliga men det
finns såklart annat som påverkar, men det är ett annat spår därav går jag inte in på det.

För några dagar sedan (i måndags) kände jag så här " Jag är nu i ett positivt stim och känner att det tar sig, med glädje. Härliga tider stundas för Marie!"
Den känslan är härlig, den finns nära tillhands och den kommer tillbaka!
Frågan är om den kommer med mjölktåget eller med snabbtåget?

Den som lever får se...

Uppdrag sök orken inledd.

Ja vad ska man säga...till och med orden har svårt att formas och komma ut ur Marie i detta nu.
En riktigt bra målande beskrivning på hur jag känner mig är som en "urvriden disktrasa", tack Åsa. All hjälp mottages tacksamt :)

Orkar inte skriva mer i kväll än att vi skulle sprungit 1 mil, men det blev bara jogga i 3,5 kilometer sen gå. Tror ändå vi hamnade på milen. Skriver mer i morgon, om jag orkar...

God natt och sov gott!

Orken som försvann.

Hallå var är du?
Jag har kommit in i ett tillstånd där jag inte har någon go, någon kraft i mig. Går runt som en vandrande zombie. Tankarna, huvudet hänger inte med kroppen. Kanske börjar de stressiga jobbveckorna ta ut sin rätt eller kan det måhända vara den nalkande semestern som börjar smyga sig på och göra sig påmind?

Imorgon är en annan dag och möjligtvis känns det annorlunda då!
Den som lever får se...