Vad jag är bra!

Först och främst måste jag få säga några väl valda ord. Jäkla förbannade skit, blä, prutt och satan. Det var skönt!

Så här är det. Efter middagen satte jag mig här uppe vid datorn och skrev ett väldigt långt inlägg. Ett inlägg som tog lite tid att skriva. Precis när jag ska publicera så får datorn tuppjuck och lägger av. Förbannade BSOD, blue screen of death. Det har hänt förr tyvärr. Men förut använde jag blogger och då sparades utkasten med automatik. Nu använder jag Windows Live Writer vilket är kanon förutom det faktum att man själv måste se till att spara utkasten kontinuerligt. Det har jag lärt mig nu!

Det är bara ett surt sätt att lära sig det på. Men, men det är bara att andas och andas igen. Att spara efter varje mening är numera givet, eftersom datorn under denna tid redan fått BSOD 3 gånger.

Inte särskilt friskt alls. Men det problemet överlåter jag till min kära sambo att lösa.

Det jag i föregående icke publicerade inlägget ville tala om var att jag deltog i Tjejmilen igår. Det där med löpträning har gått lite si och så för mig. Det har liksom inte gått alls. Jag har inte joggat ett steg sen GBG-varvet. Jag kan komma på många anledningar till varför. Tror att det kallas för undanflykter.

Jag har lärt känna mig själv ganska bra nu de senaste åren eller snarare kommit till insikt i att jag är velig vad gäller mina mat- och träningsvanor.

Jag är en periodare, thats it!

Det vore fantastiskt trevligt att kunna vara konsekvent och jag jobbar på det. Men det känns också okej att jag har accepterat mig som jag är!

Till Tjejmilen då. Det var jättekul. Jag sprang hela vägen förutom när jag drack vatten och fick sicksacka lite mellan tjejerna. Jo, till och med jag som joggar som en snigel lyckades springa om några. Som sagt det tog tid, men jag kom runt och sluttiden blev 1:14 och några sekunder. Jag är jäkligt nöjd över mig själv. Måste passa på att säga att jag tycker att alla som ställer upp är grymma!

Jag var dessutom anmäld i en kvartett som Mialena ordnat. Dels för att det är en kul grej, men också för att vi kunde vinna en massa härliga priser, vilket vi inte gjorde. Men vi kommer igen.Vi hade planerat att ses en liten längre stund än förra gången på GBG-varvet, men det lyckades bli samma visa denna gång.

Jag skyller fullt och fast på den långa Bajamaja-kön.

Men jag är glad att vi lyckades hitta varandra ändå, kortis som det blev. Och så fick jag även träffa en bekant till Mialena, Bibbi, som naturligtvis tillhörde kvartetten, trevligt!

Mialena fick en supertid på 55 minuter, grattis!

Idag har jag och Katti varit på vårt tredje Viktväktarmöte. Denna gång vägde vi oss bara för att sen fara vidare mot andra projekt. Vågen var inte lika snäll mot mig som jag hade trott och hoppats, men jag ska inte klaga eftersom den visade -0,2. Det går åt rätt håll. Jag har totalt lyckats tappa -1,6 sen start och är mycket nöjd över det.

Saken är den att vi äter så otroligt god och fräsch mat här hemma vilket känns superbra. Jag är mentalt peppad och laddad och tänker fortsätta i samma anda. Något som är underbart härligt är att jag har med mig familjen såklart, Katti, Popprinsessan och en annan mycket god vän, nämligen Chrisse. Vi pratar ofta och ger varandra goda råd, recepttips. Det är peptalk på hög nivå!

Ha en go kväll alla fina!

Kram

För mycket friidrottstittande?

Fick detta berättat för mig igår:

Matteus springer mot pappa Micke i all världens fart och frågar:
"Pappa, pappa rör sig mina kinder när jag springer?
Pappa Micke ser ut som ett frågetecken och svarar
"Öhhh nej hur tänker du nu?"

Pappa funderar sen stilla och tyst över frågan och kommer såklart på vad det handlar om.
Det är ju några som sprungit lopp under detta VM och något som säkerligen inte undgått er är att Bolt sprang sitt 200 meters lopp häromdagen (fantastisk prestation). Det har säkert inte heller undgått er att de brukar komma repriser, strax före målgång, på deltagarna i slow motion.
Detta har min söta, goa son lagt på minnet och när jag själv repriserar det framför mig så sladdrar både kinder och munnar något kopiöst.
Vackert, not!
Men det är nu något min lillplutt strävar efter... Här springs från kök till vardagsrum, med goda försök att slappna av i kinderna så att de fladdrar. Men det där med avslappning verkar vara svårt att lära ut, för han spänner ju sig som en fura och springer med jordens härligaste leende, samtidigt som han frågar "fladdrar mina kinder nu då"? Kinderna kan ju liksom inte bli mer spända då.

Men vi (läs: jag och pappa Micke) har goda förhoppningar om att han kommer att bli världens mest snabba och GLADA löpare i världen.

Jag behöver väl inte ens fundera över om mina kinder och mun kommer att fladdra på Tjejmilen som ska springas SNART. Det kommer de med all säkerhet att göra.
Men det får jag bjuda på!

Göteborgsvarvet 2009, världens största halvmara.

Så var VARVET avklarat. Vilken folkfest det är!
Jag har ju varit där många gånger förr och tittat på pappa och syrran som sprungit men denna gång stod jag i start tillsammans med min Micke. Pappa startade i grupp 8, syrran i grupp 15 och vi i 16.

Dessutom fick jag äran att möta Mialena en snabbis. Det var verkligen jätteroligt att få henne live och ja hon är lika söt, trevlig och mysig som jag uppfattat här :-)

Så till själva loppet. Jag är rätt nöjd att jag tog mig runt med tanke på hur lite tränad jag var/är. Skyller mig själv absolut och nu vet jag hur det känns, hur kroppen mår efter så många kilometer.
Eftersom jag bara sprungit 11 km som längst så var det här en prövning som hette duga. Mentalt kändes det jättebra fram till 13 km sen tog kroppen tvärslut. Korsryggen värkte, kändes som om den skulle gå av och låren krampade så jag fick dessvärre gå. Försökt springa men benen ville inte lyda och lyfta. Men jag höll ut och kämpade och tog mig i mål med familjen i tanken. De satt ju och väntade länge på mig, godingarna, tusen tusen tack! Ni är bäst!

Tack till alla härliga människor ute i publiken och funktionärer med flera. Det var otroligt välorganiserat och kul med musik runt om banan!

På söndagen var det dax för barnen att ge sig ut och springa. Matteus fick springa en bana på 200 meter. Så söta de små är när de kommer kutandes :-)
Marcus sprang 2,4 km och var jätteduktig! De fick medalj och var stolta och glada, precis som oss.
Helgen har gått i löpandets tecken onekligen och hela familjen "landade", hemma efter några timmar i bil, i går kväll strax före kl. 22:00.

Idag är jag stel som en pinne och rätt trött men glad att vi haft en sån härlig helg tillsammans!
Anmälan till nästa års VARV ligger i min väska och väntar. Den ska skickas in före sista maj, så det så!

Detta kan bli en underbar familjetradition ju :-)

Resultat:
Pappa 1.50
Micke 1.58
Ann (syster) 2:10
Jag 2:46

Jogging

Kanske var det chokladen som gjorde det. Kanske var det för att naturen kallade. Kanske var det lite press över att GBG-varvet snart närmar sig.

Men oavsett orsak så gjorde jag det. Idag körde jag min första 7:a (läs: 7 kilometer) sen uppehållet. Jag stannade inte en enda gång. Benhinnorna kändes kanon. Det kändes otroligt härligt!

Och det här känns bra att skriva för att peppa mig själv. För att komma ihåg den där goa känslan när det känns motigt!

Aktiva veckan

Först och främst måste jag bara tala om att jag lärt mig något nytt, 36 år gammal. Efter alla år jag kört bil så har jag den här veckan, april år 2009, lärt mig att kolla lufttrycket på däcken, det ni! :-)

Annars har veckan varit kantad av roligt på jobbet, på kurs i ekonomisystemet, väldigt många promenader och jogging. Mina benhinnor tar alltid lite stryk efter för många veckors inaktivitet i övergång till tvärtom, därför har det blivit mest promenader.

(Bilden tog vi vid en härlig kvällsprommis, med denna utsikt. Något som man ofta ser just där vid den tidpunkten)

Men dagens jogg gick bra, i varje fall efter 2,5 kilometer när kroppen blivit uppvärmd. Stannade ett par gånger för att stretcha. Man ska aldrig underskatta en god stretch ;) Sen tänkte jag på Mialena som sprang maran i Paris idag och det bar mig framåt. Kan hon så kan väl "lilla" jag ta mig runt en 5:a liksom.

Himmel och pannkaka vad energi jag får i vackert, ljust väder. I helgen har jag därför städat något skåp invändigt och gjort lite snyggare på utsidan (läs: rensat bort en massa skräp som ska slängas). Det finns en hel massa kvar att pyssla med men lite kan man ju spara till framtiden, eller hur?


Barnen ville såklart hälpa mamma men tyckte nog mest om att leka, typ cykla och åka skateboard. De kunde dock tänka sig att ställa upp en snabbis på foto ;-)

Jo just det, idag gjorde jag något som är mindre kul. Ganska så vidrigt faktiskt, luktar blä, men det går ju inte att komma ifrån. Om man inte vill få översvämmning eller svimma av äcklig lukt. Jag har rensat och gjort rent golvbrunnen/avloppet under badkaret.

Under handfaten gör jag rent ganska ofta men under badkaret...hmm funderar jag lite så kommer jag fram till att det inte är gjort sen vi flyttade in för snart 3 år sen.
Vilka skitgrisar till familj vi måste vara!

Hur ofta gör ni rent? Och vem är det i er familj som gör sådant?

Shopping och jogg

Det rullar på som det ska nu, det går bra nu...

Ibland behöver en mamma få lite egentid med sin stora son. Hänga, umgås och ha lite kul!
Ibland (läs: ganska ofta) behöver stora sonen nya skor och kläder och sånt. Så då tänkte påhittiga mamma slå två flugor i en smäll. Två överraskningar i ett liksom.

Vi satte oss i bilen för att dra iväg till stora shoppingcentrum. I färjekön satt vi stillsamt och väntade





På plats i centrumet satte vi sprätt på en massa stålars. Men nu har han det han behöver och nu har till och med lillplutt riktigt schyssta utekläder.

Det är himla kul att shoppa, men icke för plånboken, det kan jag lova...

Väl hemma var planen att fortsätta att "hänga" med Marcus och detta genom en test av hans nyinköpta joggingskor. Så vi kastade på oss utstyrsel för jogg. Men när vi stod på startlinjen så ville såklart lillebror hänka. Och eftersom jag är världens snällaste mamma så fick han det, på cykeln då förstås.

Det gick väldigt bra trots uppehållet. Men jag kan väl lätt påstå att det inte var så mycket umgås med barnen. De drog i väg i ett rasande tempo och tillslut såg jag inte ens deras ryggar. MEN det gick bättre denna gång än första gången. Denna första gång då det begav sig med både löpandet och bloggandet. Ja goda vänner nu är det faktiskt snart ett år sen. Tiden flyger verkligen!

Vill ni läsa mitt allra första inlägg så kika HÄR.

Jag tog det riktigt lugnt igår och det var otroligt härligt att väl komma ut.
Nu är planen att köra varannan dag (i den mån det går) med långpass på helgen, så ska jag väl orka ta mig runt på GBG-varvet. Lika snygg och fräsch som efter rundan igår ;-)



Ha en härlig söndag!

Turboblandning

denna tisdag., för det är tisdag idag va? Ja snacka att jag är förvirrad....har nog lite väl mycket i skallen.

Kom hem kl. 20:40 igår och kl. 19:40 från jobbet så denna veckan blir väl en repris på förra.
Det är fortfarande kul så det är inte synd om mig alls!

Barnen pratade mycket om händelsen i måndags i skolan och alla mår "bra" enligt sonen.
Mannen (läs: gubben med käpp) har förlorat jobbet och saken är under utredning.

Annars går det hyfsat med GI-dieten, har "fuskat" några gånger då jag inte haft tid att planera.
Men om jag äter kolhydrater med måtta, om jag äter rätt kolhydrater, så kommer det nog att funka ändå. Mycket hänger ju på träningen.
Längtar till jag kan komma igång med löpning och aerobics som jag gjorde förr, bara denna förbannat envisa förkylning ville försvinna.

Skolfröken och skolflickan på tur i Hässelby

För att förklara titeln så tyckte Micke att jag såg ut som en skolflicka i mina två tofsar som jag satt upp och mer finns väl egentligen inte att föklara då Fröken Anna faktiskt är en skolfröken:-)
Irrade mest runt imorse för att få ihop kläder efter väder och få på startlapp och så. I bilen på väg så körde vi ordentligt med pepptalk och då gick det verkligen upp för mig vart vi var på väg. Förutom att jag glömde klockan och att jag hade en väldigt liten blåsa (nervositet?) fick tom stanna en gång på väg och ut i buskarna för att lätta lite (läs: mycket), vilket är ovanligt för mig då jag är en baddare på att hålla mig, så kändes det helt okej. Väl framme så var det bara att följa strömmen av deltagare på väg och sen var det visst dags att gå på toa igen.
Att stå i Bajamaja kön var bara att glömma så det var till att hoppa ut i den lilla skogen. Jag och Anna var inte ensamma, det var en riktigt kul syn. Det satt kvinns bakom varenda liten bra plats och vi skrattade gott åt situationen.

Så gick startskottet, vädret var fullkomligt strålande och sprang gjorde vi. Anna drog på lite snabbare än mig och jag höll mitt tempo, lite snabbare än jag brukar.
Vid 3 km dök min blåsa upp på foten och det gjorde ont, men efter ett tag så förträngde jag det. Drack vätska vid 3,5 och gick då. Solen låg på lite väl mycket och nu ska man ju inte klaga på den, men jag föredrar lätt skugga, mulet. Nåväl jag kämpade på och stannade återigen och drack vid nästa kontroll. Då hade jag avklarat 6,5.
Runt 8 km kroknade jag lite och slog av på tempot, men vid 8,5 stod en härlig funktionär och hejade och skrek att det bara var 1,5 kvar då kände jag återigen lite glöd och kämparglädje.
Strax efter 9:an så gick det lite trögt igen men då fanns det lite djävlaranamma kvar i huvudet på mig och jag ökade och avslutade med en finfin spurt.

Tiden blev 1:04:13 och det låter kanske inte mycket för världen men för mig så var det oerhört bra. Jag slog nämligen mitt personliga rekord med mer än 7 minuter. Det ni!
Jag är så glad och nöjd över att ha genomfört denna tävling.

Med facit i hand så är det den tredje gången jag springer en mil.
Första gången var i maj då jag sprang 10,3 km på 1:12:02 med en kmtid på 7.
Andra var i juni i Göteborg med pappa och då sprang vi 11 km på 1:13:29. Kmtid 6:41
Nu bidde det alltså 1:04:13 med snitt på 6:25.
Det tar sig sa kärringen ;-)

Anna sprang i mål på 1:01:56 och slog sitt personliga med 4 minuter. Kanongrymt, jättebra gjort!

Vi är så bra!

Bra Marie lyssnar på sig själv

Vad skulle jag göra utan min blogg? Ja inte springa, host host menar jogga utan den.
Tack Marie för att jag skrev så här förut,

"NEEEEEEEEEEEEJJJJJJJ jag kan väl inte smida planer, e jag go eller! Måste bestämma här och nu att jag SKA jag SKA jogga, har jag förstått!?"

Tack Marie för att jag lyssnar på mig!

Jag kom hem och drog ut på stört för den tanken hade jag redan format under dagen. Kände mig inte jättemotiverad. Mest för att jag hade och har jordens mensvärk (och med det ett sjuhelsikes humör och så) men jag bet ihop. Linne och byxor i funktionsmaterial, yes sir och ett fullkomlig strålande väder gjorde att det kändes helt okej därute. Musik i öronen suddade bort lite av mina tunga, träningsvärksben och livet kändes härligt fram till ungefär 5 då jag började få magont/knip:(
Mialena jag förstår nu precis hur du kände. What to do, what to do... jo bara bita och knipa ihop för att sen tokavsluta på lämpligt rum hemma.

Det blev 7,7 kilometer i ett för mig behagligt tempo.
Jag är nöjd och glad!

Jag är ute och cyklar

men luktar INTE gammal collegetröja, så det så ;D

Läs här.

En Anna

som sällskap blev det igår. Vi kom ut kl. 21 och det var segt må jag säga. Det var nära jag slängde mig i soffan istället för att titta på den nya serien Främmande fågel , men då Anna ringde så fanns ingen återvändo. Dessutom så går det ju spela in med vår nya HD-box så den gick ju inte heller ;)
Det var kallt och mörkt och jag var inte 100 % laddad mentalt och den biten vet vi ju alla är otroligt viktig. Jag var inne i stadiet då jag bara hittade en massa fel, men jag lovar att jag försökte hitta den där goa glada Marie som fanns sist jag sprang.
Den första kilometern gick fort men var seeeeeg och jag undrade i mitt stilla sinne hur jag skulle orka. Benen var stela och tunga och med fel inställning så är det ju tyngre än tyngst.
Hade jag inte haft sällskap så skulle jag gett upp och gått i perioder.
Vi hade bestämt i förväg att det skulle bli en kortis på grund av den sena timmen och mörket och vi kämpade på i dessa 4,6 kilometer som det blev.

Jisses vad det varierar i jogghumöret, ibland går det ju lekande lätt (kanske lite överdrivet men ni förstår vad jag menar) och vissa gånger ger man nästan upp. Är det bara jag som är sån? Eller upplever ni det också så?

Den sköna känslan infann sig i varje fall efteråt, yes jag/vi gav inte upp och när jag dessutom tittade på klockan hade det gått i ett 5:59/km tempo och det är det absolut snabbaste jag sprungit sen jogg premiären i slutet på mars.

Nästa gång blir det ett långpass, måste ju få in några milpass innan Hässelbyloppet!

I´m vabbing

Hemma idag igen. På torsdag får han gå till dagis vilket han längtar efter.
Jag har fruktansvärd träningsvärk efter passet i söndags då hon körde utfall i ett tempo som var rejält.

Jag måste ju självklart berätta något roligt. Jag har via jogg.se blivit kontaktad av en tjej som också bor här på ön och som också springer då och då. Vi har aldrig träffats (jo det är sant trots att vi bor på en liten ö) men i söndags kom hon ner till aerobicsen. Hon kände igen mig (kanske har hon sett mig på bloggen) och kom fram och sa "visst är det du från jogg"? Kul va!
Vi har bestämt att springa tillsammans, kul med många löparvänner!
Hon heter också Anna så nu har jag många Annor att hålla reda på, 3 styck för att vara exakt.
Jag får komma på smeknamn tror jag annars kan det bli lätt förvirrande och krångligt.

- Micke idag ska jag träffa Anna och Anna.
- Vilka Annor?
- Jo Anna grannen, A´s mamma och Anna den nya ;-)
- Vi ska springa.
el.
- Jag åker med Anna till aerobicsen, alltså Anna från den andra ön, mamma till E.
- Jaha tack för förtydligandet.

Apropå jogg.se så har jag ju fått trevliga bekantskaper som jag inte skulle fått ANNArs, humor ;-)
Det är otroligt kul och givande att möta nya människor som kan inspirera och komma att betyda det som ni kommit att betyda.
Ni vet redan vilka ni är men jag länkar såklart till era sidor, Åsa och Mialena!

Sitter här och smider planer på att jogga ikväll, förhoppningsvis med Anna och Anna!

Have I nice day!

Bullmamma

Jo så var jag hemma i fredags med och det blev forsatt bakning. Vi gjorde ännu fler cupcakes.
Jag brukar sällan baka, men nu när jag ändå var hemma i två dagar så fanns liksom tiden.
Vi kladdade och pysslade och så här blev det:

Framåt eftermiddagen när resten av familjen kom hem så tog jag mig en joggingtur. Skönt att få luft, skönt att komma ifrån ångorna från köket (för det är ju farligt goda ångor). Jag hade med mig mobilen och lyssnade på musik, det funkar väldigt bra för mig att springa med uppiggande musik. Det var helt underbart väder, solen sken (vilket jag inte gillar annars) men det var kallt och perfekt luft. Det gick således väldigt bra och jag hade skönt flyt. Det blev totalt 7.11 km och jag höll faktiskt ett 6.03 tempo. Det verkar som om att det börjar ge frukt och att jag kan hålla detta tempot även under en längre sträcka. Vilken kick jag kände och hela fredagskvällen gick jag omkring som i ett lyckorus, fasen vad gött!

För info så kan jag bara inte lämna klockan/tiden därhän men så länge jag inte känner mig stressad så kör jag. Jag vet dessutom med mig att jag ändrat beteende. Förr så kollade jag tiden flera, flera gånger när jag sprang nu så tittar jag bara 2 ggr, vid start och vid "mål".

I går, alltså lördag, hade vi barnkalas så det var full fart från morgon till kväll. Vi hade ett pirattema med skattjakt vilket var uppskattat. 14 barn och några föräldrar som stannade fikade för fullt. Vänner blev kvar och vi bjöd på middag.

Idag är det nog dags för lite välbehövligt slöa för att bygga upp lite krafter till aerobicsen!

Ha en härlig söndag allihop!

Att jogga i regn

tycker jag om och det gjorde jag och min vän Anna igår. Vi hade under dagen bokat en dejt, hon är nämligen som jag och behöver planera och tänka jogg ett par timmar el. kanske tom en dag före det ska stundas. Skönt att inte vara ensam om "fenomenet" ;)
Det var första gången vi sprang tillsammans. Jag vet att hon håller ett något högre tempo än mig. Så vi drog alltså iväg i ett högre tempo än vad jag är van vid, men man måste ju prova och eftersom det funkade bra så fortsatte vi. Vi pratade dessutom i stort sett hela tiden och det var ju också något nytt. Anfådd blev jag men det var fortfarande hanterbart att orka prata (avtog dock mer och mer den sista kilometern).
Vi tog en tur över till andra ön och det blev bara asfaltslöp, vilket jag föredrar.
Regnet öste ner och mörkt var det så vi vände efter cirka 3 km. Anna hade sin glasögon på sig och såg knappt något och min mascara kladdade ihop sig så jag hade inte riktigt fri sikt, men vi hittade hem i varje fall , haha.
På slutet mådde jag lite illa (hade ätit lite för tajt inpå) och när vi stannade till så kändes det ordentligt i benen, en go känsla.
Sträckan slutade på ungefär 6 km och vi höll ett 6.05/km tempo, vilket är snabbare än för mig ett behagligt lunkande tempo. Men det här gjorde gott och det gick väldigt bra. Jag hade kraften, jag hade kunnat springa längre om jag var beredd på det mentalt vill säga.
Och nu måste jag ju viska lite, vi hade ingen klocka med jag lovar, men jag kunde inte låta bli att kolla när vi började och när vi avslutade, ajabaja på mig eller hur!

Det här var alltså den längsta sträcka efter semestern då jag sprungit hela vägen.
Jag tror jag är på gång igen!

Planen som funkade

5,2 kilometer, ingen tid men det är väl lika bra, till sällskap en mobil som jag INTE är GLAD på!

Fy fasen vad jag är bra!
ATT det hjälpte med mitt tidigare lilla inlägg...Hade jag inte skrivet dessa ord så vete sjutton om jag skulle kommit ut. Det är kritiska ord jag skriver om mig, men det ÄR ju så jag funkar, än så länge vill jag tillägga. Jag måste ha press på mig, jag behöver få det rätta tänket ganska långt innan jag ska ut och jogga. Inte alltid, men allt som oftast har jag märkt!
Kommer den dagen då jag kan vara spontan? Kommer den dagen då jag kan njuta till fullo av löpningen?
Det hoppas jag verkligen! Det tror jag verkligen!

Så hur gick då passet kan man undra. Förutom att jag kände mig chic och läcker i mina nya tajta löparkläder, där varenda liten valk och alla delar av kroppen (läs: framförallt rumpa) syntes precis som jag ser ut naken typ, så kändes det gott. Otroligt sköna, funktionella kläder måste jag säga. För några år sedan skulle jag aldrig, jag säger ALDRIG, sprungit runt sådär. Men nu är jag "gammal" och "vis" och bjuder på det trots att tanken dyker upp just när jag känner mig trött och det dallrar lite extra, jooo det gör det! Eller kan det vara så att det dallrar hela tiden men jag kör förträngningsfasen i mina bästa stunder...haha.

Nåväl, precis när jag passerat första svängen, typ 150 meter hemifrån, sprang jag bokstavligt stavat på en granntjej (nästan) som tyckte jag var kanonduktig som gav mig ut i regnet, i linne vill jag då tillägga. Men det var ju varmt och skönt så varför inte!

I varje fall så är det kul att bli peppad så där och jag red på den vågen ganska länge, ungefär fram till 3 kilometer då min mobil la av. Jäkla, förbannade pryl! Den är ju relativt ny, den har ett kanonbra träningprogram som jag precis lärt mig använda och dessutom radio så jag kan digga loss totalt och så bråkar den med mig. Give me a brake please! Jag har verkligen ingen tur med mobiltelefoner :(
Det fick mig alltså lite ur balans och jag fick gå en stund (vilket inte gjorde så mycket då mina ben kändes som bly) så då passade jag på att ta kort och de kommer här:


Snigelfart


Turbofart


Den "kända" Militärvägen


Fortfarande Militärvägen.
Skumt med regn och sol på
en och samma gång.


Röd om kinderna och
blöt i håret.


Vacker regnbåge. Om ni ser
två är det för att ni ser dubbelt ;-)

Så vad tror vi, är Marie på gång igen, kommer Marie att hålla i?
Ja den som lever får se!

Kram och trevlig helg på er!

Efter jobbet ska jag

ut och jogga.

Bara så att jag vet!

I dag igen...

Jag kom hem med 21:00 färjan efter möte i skolan och hoppade direkt i joggingutstyrseln, jajamensan!

Det blev förvisso bara en kortis på 4 km, men jag sprang hela vägen. Dessutom är en kortis bättre än inget alls!
Rundan kändes underbar, det gick lätt (vilket inte alls är konstigt med tanke på tempot), luften var perfekt, jag kände mig laddad. Det var lite för mörkt så nästa gång är det, förutom min snygga reflexväst, läge att ta på pannlampa.

Nu ska jag hoppa ner till sambon i soffan och äta knäckebröd och dricka te!

Kram kram

Kortfattat

Torsdag = Planering och shopping till kräftskiva.
Fredag = Kräftskiva med grannar.
Lördag = Slödag med läsning. Luftslottet som sprängdes är därmed avslutad, med sorg i hjärtat.
Söndag = Shopping i Täby Centrum till barnen.
Måndag = Jogg/gå runda. Yes där satt den! Där kom jag äntligen ut och det var så skönt. Och tillbaka kom den där känslan, den där sköna, rätta känslan, även fast vi gick mest! Tackar Katti för att du fick mig att komma ut och tack för trevligt sällskap :-)

Sov sött!

Uppdrag sök orken inledd.

Ja vad ska man säga...till och med orden har svårt att formas och komma ut ur Marie i detta nu.
En riktigt bra målande beskrivning på hur jag känner mig är som en "urvriden disktrasa", tack Åsa. All hjälp mottages tacksamt :)

Orkar inte skriva mer i kväll än att vi skulle sprungit 1 mil, men det blev bara jogga i 3,5 kilometer sen gå. Tror ändå vi hamnade på milen. Skriver mer i morgon, om jag orkar...

God natt och sov gott!

En 5,2:a helt by myself.

Hade bestämt med en granne att vi skulle springa tillsammans. Men eftersom hon fick förhinder så tog jag mig vackert ut själv. Kl. blev sisådär 20:30 när det begav sig. Jag kände mig pigg och fruktansvärt laddad! Skönt att komma ut och inandas frisk härlig luft och få lite lugn och meditativ tid för mig själv!

Idag testade jag fartlek, har ju gjort det förut under några pass, men så lite och därför inte värt att nämna. Körde hårt och tufft (för att vara mig) i backar och jäklar vad det sög i ben, häck och andning, precis som det ska med andra ord;-) Annars kändes mina steg och fotnedsättningar betydligt mycket bättre, kanske för att jag inte tänkte så mycket utan bara sprang...
Gjorde min bästa kilometertid igen och den blev samma lika som på 4 kilometersträckan, nämligen 6:04.

Övriga resultat
Tid- 31:31
Lägsta puls- 93
Medelpuls- 171
Maxpuls- 211
Slutpuls- 177
Kaloriförbrukning- 405
Fettförbränning- 15g

Jag är nu i ett positivt stim och känner att det tar sig, med glädje. Härliga tider stundas för Marie!

Något jag funderar mycket på är pulsen, blir liksom inte klok! Läser på jogg.se och de flesta (läs: alla) har mycket lägre snittpuls och maxpuls än mig. Betyder det att jag har urkass kondis eller vad? Kan någon därute kanske göra mig klokare så vore jag tacksam!