Att våga

Att våga lyssna på sig själv
Att våga släppa taget och kasta sig ut och ge av sig själv
Att vara bra och våga stå för det
Att jämföras med andra
Att vänta på besked
Att fundera
Att analysera
Att vara helt uppslukad i tanken
Att glädjas av resultatet
Att ta mod till sig och göra någon besviken
Att andas ut och känna glädje och stolthet över att ha VÅGAT!

En mycket kortfattad beskrivning över mina sista veckor då jag sökt nytt jobb och fått nytt jobb :-)
Det har varit en mycket jobbig tid, en mycket lärorik tid och en lyckans tid!

Härliga fredag.

Samma sträcka som i onsdags, 5,2 km, samma sällskap, ny tid 34.30
Ah vad jag känner mig nöjd och glad och stolt över mig själv, faktiskt! *klappar mig själv på axeln* Det har hänt något där upp i knoppen som inte förut funnits där, en envishet, ett vägra ge upp tänk. Förr körde jag jogg/gåing konstant de få gånger det begav sig. Så vad har hänt kan man undra? Frågorna hopar sig och jag har kommit fram till fler teorier:

1. Har ett par envisa personer i min omgivning som har inspirerat mig, ingen nämnd ingen glömd, och kan de så kan ta mig tusan jag.

2. Motivation, jag har ett mål och är bestämd att klara det hur jobbigt det än kommer att bli.
Fick precis värsta backflashen eller kanske ska säga visionen: en riktigt bra filmrulle från Amerikat, typ Rambo....men det är inte Rambo det är JAG som tar i för kung och fosterland med blod, svett och tårar, ser ni samma sak? *s*

3. Stöd från familj och vänner.

4. Känslan när man tagit sig igenom ett runda eller ett pass, grymt härligt är vad det är!

5. Kicken av att veta att det gör gott för min kropp, gott för min själ och gott för min kära omgivning, för de får en mycket gladare Marie att ha att göra med! :-)

Kan säkert rabbla mer men avstår då det kan bli liiiite för tjötigt som vi säger nere i Götet ;-)

Kapade nästan 2 minuter idag, det går sakta men säkert framåt. Mitt mål är att komma under 30 min på Vårruset och det kommer jag att klara, det kan ni skriva upp!
Den där lilla tävlingsdjävulen som sitter på min axel vill såklart pressa ner min tid mer och mer på samma sträcka, men enl. utsago från andra så är det bättre att försöka utöka längden på rundan och tiden också då givet. Därför ska jag nästa gång försöka jogga lugnt och sansat (precis som idag då mao*s*) fast hålla i längre, kanske lägga på 1 km eller 2.
Visst låter det som en strålande plan!? Det är Jönssonligan och jag hand i hand *s*

Avslutar med att säga att sällskapet skötte sig ypperligt idag, när vi spurtat (ja nästan i varje fall) in på uppfarten så kom käckt och glatt "älskling jag såg hur din rumpa jobbade på idag när du sprang, det kommer att göra susen"
Med den blicken och de orden så kan jag bara gissa vad hans tankar banade iväg någonstans, hahaha!
Han är för go min darling!
Puss och kram

Torsdagen går i positiv anda.

Trots den otroligt vanliga segheten att kliva upp. För det är bara att inse fakta, jag är grymt morgontrött, opigg, seg, ej på bäst humör, ej något vidare pratglad. Vintertid är det såklart värst då är jag extra, extra av allt det ovanstående, denna årstid är jag endast en bråkdel av det extra värsta ;-)
Efter att ha börjat motionera så kanske jag blir en promilledel av bråkdelen av det extra värsta ;-) Någon som hänger med?

Förresten så somnade jag JÄTTESENT igår för att vara mig, närmare bestämt kl 00:30, då borde man lätt få ihop ”summan av kardemumman” som man så fint kan uttrycka sig.
Men det är stor skillnad på trötthet och trötthet, jo faktiskt! Marie vaknade trött men vid god vigör och dessutom på bra humör och pratglad, det ni! "Tänk på procenten…" nope jag tänker promille ;-)

Vad kan då detta fenomen bero på? Min egen teori: våren är kommen, JIPPI, jag känner mig superdupermotiverad, jag känner mig så inspirerad och positiv, men framförallt så tror jag på mig själv! Jag vet att jag kommer att klara mina uppsatta mål! Det kommer att bli motigt många gånger men motgång föder medgång…jisses man kan nästan undra om jag käkat lyckopiller ;-)

Vad ska det här sluta?
Jo, i mål på Vårruset och med en ännu nöjdare Marie såklart!
Men ”den som lever får se” om jag får citera mig själv…
P & K