Vårrusrapport.

Ja vad ska man säga, det var en härlig, festlig em/kväll med grymt mycket laddade kvinns!

Jag förvånas dock över hur svårt det ska vara att ha läst informationen som man fått hemskickat, jag förvånas dock hur svårt det ska vara att lyssna på funktionärerna som yttryckligen ber om att vara ärlig och ställa sig i rätt startgrupp. Hur tänker man om man ställer sig som "vanligt klädd" med ryggsäck i "springafort" startgruppen när man vet med sig att man kommer att gå hela vägen, är det någon som vet så snälla upplys mig?
Jag blir lätt upprörd på folk som bevisligen inte har det sunda förnuftet med sig, jag menar hur svårt kan det vara att hålla sig till höger om man vill gå eller springa lite saktare och låta de som är lite snabbare få fritt på vänster sida.

Jag är ingen turbo själv, jag joggar långsamt och välkomnar såklart alla goa, glada hurtiga kvinnor, för att bara ställa upp är en vinst i sig!

Så hur gick det då: jo jag hade ju tänkt att komma under 30 minuter men det gick inte, jag sprang in på 31:26. Jag får vara nöjd med den tiden då jag ändå har tagit mitt personliga "rekord" med 3 minuter.
Det var tungt att springa i sicksack, det var alldeles för varmt (jag föredrar lätt lite svalt och ingen sol) det var mycket pollen i luften så jag hade tungt att andas och blev således trött fort. Förvånande är att mina ben och min kropp kändes super, synd bara att resten inte var i symbios. Och nu så är klagosången slut ;-)

Den avslutande picknicken med det härliga gänget som vi var (10 stycken) kändes som ett ypperligt slut på kvällen, för det var verkligen superkul och jag kommer defintivt att ställa upp igen!

Nästa mål är nu att springa Midnattsloppet, vill passa på att skriva det här för jag behöver den pressen på mig, så funkar jag ;-)

Ha en underbar dag!
P & K

Ikväll händer det...

Trängas i startfällan, känna adrenalinets verkan, pulsen slå, glädjen och värmen.
Marie längtar till Vårrusets startsignal!

Fullständig rapport kommer!

Första stegen mot Vårruset och ett hälsosammare JAG.

31/3-08, löpning i nästan 5 km, ingen tidtagning.
Måndag är alltid en bra dag att börja sitt "nya" liv på har någon sagt, därav mitt beslut att dra med mig stora sonen Marcus ut på en löpartur.
Med Vårruset (och lite annat) i tankarna slängde jag på mig träningskläderna, knöt skorna, på med vantar och mössa för att sen, med ett jäklar anamma, praktiskt taget studsa ut genom ytterdörren.

Så gick vi där sida vid sida med ett leende på läpparna, jag och min underbara son, och ett tu tre började benen öka takten. Ingen återvändo, joggingen var ett faktum :-)
Med tunga steg och dallrande häck kändes det riktigt jobbigt och jag undrade i mitt stilla sinne om jag skulle orka hela vägen ner till färjan, 2,5 km, och på det hem. Dessutom med Marcus vid sidan som på lätta steg funderade på om jag inte kunde springa lite snabbare....
Då bestämde jag mig för att inte tänka så mycket utan bara slappna av och ta det för hur det skulle arta sig. Fokuserade på andningen och vips så kändes kroppen lättare och därmed också stegen.

Efter halva vägen frågade Marcus lite fint om han inte kunde springa i förväg. Jag flåsade ut ett ja och sen hade jag honom som fin ryggtavla och "morot" fram till färjan, ja nästan ner till färjan. Jag skippade nämligen sista backen då jag mötte Marcus, som såklart redan varit nere och vänt. Så sprang vi tillsammans hela vägen hem. Jag måste säga att jag är imponerad över Marcus som aldrig sprungit 5 km förut, visst han är ett barn och har grymt mycket bättre flås en sin gamla mamma men ändå. Dessutom är jag imponerad över mig själv, trodde inte jag skulle orka.
Jag får tacka Marcus för trevligt sällskap och så bugar jag över min mentala inställning som gjorde att det funkade.

Nästa löpning sker på fredag, samma sällskap och samma sträcka, mycket spännande tycker jag!