Göteborgsvarvet 2009, världens största halvmara.

Så var VARVET avklarat. Vilken folkfest det är!
Jag har ju varit där många gånger förr och tittat på pappa och syrran som sprungit men denna gång stod jag i start tillsammans med min Micke. Pappa startade i grupp 8, syrran i grupp 15 och vi i 16.

Dessutom fick jag äran att möta Mialena en snabbis. Det var verkligen jätteroligt att få henne live och ja hon är lika söt, trevlig och mysig som jag uppfattat här :-)

Så till själva loppet. Jag är rätt nöjd att jag tog mig runt med tanke på hur lite tränad jag var/är. Skyller mig själv absolut och nu vet jag hur det känns, hur kroppen mår efter så många kilometer.
Eftersom jag bara sprungit 11 km som längst så var det här en prövning som hette duga. Mentalt kändes det jättebra fram till 13 km sen tog kroppen tvärslut. Korsryggen värkte, kändes som om den skulle gå av och låren krampade så jag fick dessvärre gå. Försökt springa men benen ville inte lyda och lyfta. Men jag höll ut och kämpade och tog mig i mål med familjen i tanken. De satt ju och väntade länge på mig, godingarna, tusen tusen tack! Ni är bäst!

Tack till alla härliga människor ute i publiken och funktionärer med flera. Det var otroligt välorganiserat och kul med musik runt om banan!

På söndagen var det dax för barnen att ge sig ut och springa. Matteus fick springa en bana på 200 meter. Så söta de små är när de kommer kutandes :-)
Marcus sprang 2,4 km och var jätteduktig! De fick medalj och var stolta och glada, precis som oss.
Helgen har gått i löpandets tecken onekligen och hela familjen "landade", hemma efter några timmar i bil, i går kväll strax före kl. 22:00.

Idag är jag stel som en pinne och rätt trött men glad att vi haft en sån härlig helg tillsammans!
Anmälan till nästa års VARV ligger i min väska och väntar. Den ska skickas in före sista maj, så det så!

Detta kan bli en underbar familjetradition ju :-)

Resultat:
Pappa 1.50
Micke 1.58
Ann (syster) 2:10
Jag 2:46

Benen bör bära

bodyn.
Men...
det är knackigt idag.

Efter passet i söndags (läs: aerobic i ett fasansfullt tempo med träningsvärk som sitter i fortfarande) och efter gårdagens step (läs: Anja kör skiten ur oss) så är det skakigt och blyigt i vader, lår, ljumskar, skinkor.....jepp hela den nedre regionen. Och eftersom jag redan gått igenom DEN delen så kan jag lika gärna prata det onda i gäddhänget. Ni vet DET DÄR på bakre delen av armen som har avsaknad av muskel och därmed är sladdrigt värre....förstår ni vad jag pratar om?

Först har hon vänligheten att köra 1 timmes step (som alltid mao) för att sen köra ytterligare övningar på ben som redan är slut. Fram med stång med ett antal kilo på, släng upp den bakom huvudet lätt lutandes mot nacken och sätt dig ner långsamt och upp igen....ner på fyra och upp på fyra pumpa och pumpa singlar, tempo och upp och ner sen lååååååååångsamma igen. MÅNGA repetitioner i variation. Det ni! Då rinner svetten och det är knappt så det funkar att hålla i stången. Sen när man tror att det är dax att köra nästa kroppsdel så fortsätter hon med utfall och något annat käckt som jag inte vet namnet på. Härliga tider!

Sen är det full fart rätt på hänget. Jobba järnet för att få bort sladdret. Jag gillar det. Men det är sjukt jobbigt. Alla dessa olika övningar med stång, gummisnoddar och bräda till hjälp.
Det både bränner och skakar i något där bak. Kan det måhända finnas en liten liten stackars muskel där som bara ligger i vila? Jepp det kan ni fethajja ATT det gör! ;D

Det var alltså huvudfokus på dessa bodyparts igår, men det hindrade oss inte att hinna med bröst, biceps och mage, OCKSÅ!

The hole body fick sig en genomkörare och det var som vanligt underbart, fantastiskt, grymt kul!

Anja is the shit!
The girls are the shit!
I´m the shit!

Hala gatan

Igår kväll var jag ute med Katti på en walk. Hon var piffigt klädd i snygga (men dock kalla) tights och lika snygg var hon upptill. Dessutom var hon smart nog att ta på makens reflexväst. Ja hon var riktigt läcker där hon gick med sina stavar. Jag å andra sidan hade fladdrande mysisar och världens bulligast väst och över det en reflexväst modell mindre. Vad tänkte jag på, vad tänkte jag med? *s*

Kände mig precis så här och mina vänner nu vill jag att ni noterar
glädjen och de pigga benen ;-)

Självklart hade vi tänkt att gå snabbt, med kraft och stora kliv, men det var snorhalt så det fick bli i ett behagligt tempo.
Det var gott ändå, det var gott att komma ut i mörket och jag måste tacka Katti för att jag kom iväg. Ibland behöver man någon som puschar och speciellt denna årstid då man lätt blir seg och trött när man kommer hem efter en arbetsdag.

När jag kom hem var alla ljus tända och jag och Micke njöt av lite vin, ost och kex och Sex and the City filmen. Lite vardagslyx emellanåt skadar inte alls!

Idag är träningsvärken ännu mer påtaglig, 2 dagar efter är alltid värst, men det är en oerhört go känsla!

Jag har en liten fundering, hur fasen kan man springa när det är sådär halt? Bör man helt undvika asfalt och köra terräng, hur gör ni åretruntspringare?

Begynnande träningsvärk och vingpiner

Nu är jag igång igen med träning och det känns görgott! Fattar inte varför jag faller bort så fort när jag har annat i huvudet. Men jag är medveten om "problemet" vilket gör det, eller borde göra det lättare att fixa det, eller hur?

Det var ett lika långt pass, som vanligt, 1 tim step och sen rygg, ben, styrka, mage, balans och stretch i resterande 30 minuter. Superkul helt enkelt och jobbigt precis som det ska vara.

När jag kom hem berättade Micke något kul som jag bara måste vidarebefodra.
Matteus skulle sätta på sig sin pyjamas och råkade stoppa ner båda benen i ena benet och säger lite bestämt och fint

- Pappa, jag går som en vingpin

Goding ;-)
Många kul saker trillar ur barnens munnar lite nu och då.
Vad säger era barn för kul?

Ha en fin fin dag alla!

Träningsvärk

Idag har jag haft väldigt mycket på jobbet och var tvungen att åka hem med oavslutade ärenden, vilket jag bara avskyr. Jag blir lite knäpp, ja knäppare än vanligt, då jag inte kan släppa det med lätthet. Ska försöka stänga av för jag kan ju ändå inte göra något åt det nu, eller hur? Nya friska tag i morgon, jajamensan!

Och så måste jag väl säga att lite fin, spontan shopping gör susen för att glömma. Idag blev det visst 3 par stövlar.
Ni vet köp 3 betala för 2. Ett par svarta med riktigt högt skaft och klack, ett par bruna, lite cowboystuk och ett par grå i mocka med låg klack och spetsiga framtill. Jag älskar stövlar, jag älskar många stövlar och jag älskar att få mycket för lite pengar! Jihaaa vad jag är nöjd!

Min kropp har idag värk som i träningsvärk. Ordentlig sådan. Knappt någon del som inte känns.
Jag är stel och är öm, men jag njuter ändå för det är en sådan där go ond känsla.
Jag har säkert bjudit på ett eller annat gott skratt idag på jobbet då jag fått hålla mig stadigt i räcket i trappen samtidigt som jag grinat illa, men försökt se oberörd ut, då jag tagit mig ner respektive upp.
Imorgon vet jag att jag kommer att vara lika smidig som jag brukar och se oerhört snygg och graciös ut där i trappen ;)

Annars lär det köra ihop sig med min aerobics tomorrow eftersom jag är ensam med barnen och ska hämta Micke som varit på kryssning. Mitt i mitt pass liksom, men men klart man ställer upp på sin darling.
Får se om jag hinner ta en jogg i stället och gör jag inte det så finns det en torsdag.

Hua vad mörkt det är ute nu. Känns som om det är bedtajm, men liiiiite tv ska jag väl hinna med, har för mig att det är någon seriestart. Får väl kolla in tv.nu.

Bra Marie lyssnar på sig själv

Vad skulle jag göra utan min blogg? Ja inte springa, host host menar jogga utan den.
Tack Marie för att jag skrev så här förut,

"NEEEEEEEEEEEEJJJJJJJ jag kan väl inte smida planer, e jag go eller! Måste bestämma här och nu att jag SKA jag SKA jogga, har jag förstått!?"

Tack Marie för att jag lyssnar på mig!

Jag kom hem och drog ut på stört för den tanken hade jag redan format under dagen. Kände mig inte jättemotiverad. Mest för att jag hade och har jordens mensvärk (och med det ett sjuhelsikes humör och så) men jag bet ihop. Linne och byxor i funktionsmaterial, yes sir och ett fullkomlig strålande väder gjorde att det kändes helt okej därute. Musik i öronen suddade bort lite av mina tunga, träningsvärksben och livet kändes härligt fram till ungefär 5 då jag började få magont/knip:(
Mialena jag förstår nu precis hur du kände. What to do, what to do... jo bara bita och knipa ihop för att sen tokavsluta på lämpligt rum hemma.

Det blev 7,7 kilometer i ett för mig behagligt tempo.
Jag är nöjd och glad!

I´m vabbing

Hemma idag igen. På torsdag får han gå till dagis vilket han längtar efter.
Jag har fruktansvärd träningsvärk efter passet i söndags då hon körde utfall i ett tempo som var rejält.

Jag måste ju självklart berätta något roligt. Jag har via jogg.se blivit kontaktad av en tjej som också bor här på ön och som också springer då och då. Vi har aldrig träffats (jo det är sant trots att vi bor på en liten ö) men i söndags kom hon ner till aerobicsen. Hon kände igen mig (kanske har hon sett mig på bloggen) och kom fram och sa "visst är det du från jogg"? Kul va!
Vi har bestämt att springa tillsammans, kul med många löparvänner!
Hon heter också Anna så nu har jag många Annor att hålla reda på, 3 styck för att vara exakt.
Jag får komma på smeknamn tror jag annars kan det bli lätt förvirrande och krångligt.

- Micke idag ska jag träffa Anna och Anna.
- Vilka Annor?
- Jo Anna grannen, A´s mamma och Anna den nya ;-)
- Vi ska springa.
el.
- Jag åker med Anna till aerobicsen, alltså Anna från den andra ön, mamma till E.
- Jaha tack för förtydligandet.

Apropå jogg.se så har jag ju fått trevliga bekantskaper som jag inte skulle fått ANNArs, humor ;-)
Det är otroligt kul och givande att möta nya människor som kan inspirera och komma att betyda det som ni kommit att betyda.
Ni vet redan vilka ni är men jag länkar såklart till era sidor, Åsa och Mialena!

Sitter här och smider planer på att jogga ikväll, förhoppningsvis med Anna och Anna!

Have I nice day!

Härliga, ljuvliga fredag!

Inga morgnar är den andre lik, bara snarlik...
Vaknar av att Matteus ligger bredvid mig (mestadels sover han hela natten i sin säng men det kommer tillfällen då han drömmer och vill sova hos oss) och andas och rör sig vaket, vilken överraskning ;-)
Min väckarklocka, som i själva verket är min mobil har inte ringt än, vänder mig om mot sonen och våra ögon möts, vi kramas och gosar, mmmm så mysigt! Han frågar mig med sin söta stämma om jag ska gå upp när mobilen ringer (han är smart min son för han har anammat mina morgonrutiner) och jag svarar i vanlig ordning JJAA. Så ringer min mobil och jag stänger av för att snooza i 10 minuter till, den kan han också min smarta lillplutt och på det säger han ”mamma det tar inte så lång tid innan den ringer igen? ” Mamma Marie svarar NEEEJJJ och försöker "sova" en liiiiten stund till.
Vid det tillfället börjar han tröttna lite smått och rör på sig mer frekvent, sparkar med benen, vänder sig om och lägger sig på knä och gungar fram och tillbaka och vänder sig igen. Jag är av den sorten att jag sover som bäst när det är lugnt och stilla och som jag förklarade igår är jag inte på bäst morgonhumör därav får jag störd sömn och blir lite grinig, trots världens mest härliga unge bredvid. Dessutom har den där härliga ungen ärvt mitt morgonhumör så ni kan ju gissa vad kontentan blir, jo gny och gnäll, men ack av förstående sort, för han lyssnar på mig och ligger still i typ 1 minut sen spritter det i kroppen igen. Jag föreslår lite fint att han kan gå upp och leka men nej det passar inte en dag som denna.
Så ringer det igen och vips råkar jag komma jag åt snooze-knappen *visslar oskyldigt*, ytterligare 10 minuters härlig sömn.
Inser att jag nu ber om det omöjliga, men är man envis och hoppfull kan man få tro att under kan ske, eller hur!?
Icke denna fredag tydligen så jag gav mig, masade mig upp och fick en glad, studsande son på köpet …..härliga morgon!

Längtar till i eftermiddag då det är löpning som gäller och SPRINGA ska jag trots att det känns som om häcken är ihopsydd med knävecken idag. Korta muskler vill jag inte ha. Jag vill ha lååånga smidiga (nej jag ber knappast om det omöjliga *s*). Är det inte bara att stretcha lite mer och kanske tom be om kontinuerlig massage? Börjar smida lite planer på hur det ska gå till, fasen är jag inte smart så säg *s*

Smart Marie och här kom också förklaringen till min smarta Matteus :-)
P & K

Onsdag en dag som många andra

förutom att jag upptäckt att min kropp faktiskt har muskler på fler ställen än vad jag trodde.
Hjälp vad ont att kliva ur sängen i morse, mysigt gottont ska jag tillägga!
Kan nog inte komma på ett ställe på min "ack så härliga kropp" som inte har känningar idag, njae kanske fingrarna då. Men de lär väl få stryk i framtiden om jag fortsätter att blogga så här galet ;-)
Nåväl inget gott som har något ont med sig el. är det tvärtom?

Ser verkligen fram emot kvällens aerobic på 1 1/2 timme, jepp hon kör hårt med oss med all rätt. Brukar bli 1 timmes konditionsträning med lite härliga moves och sen styrka på det. Spännande ska det bli, gött ska det bli och framför allt intressant att se om jag kan få min stela kropp att skaka loss till musiken...den som lever får se ;-)