Göteborgsvarvet 2009, världens största halvmara.

Så var VARVET avklarat. Vilken folkfest det är!
Jag har ju varit där många gånger förr och tittat på pappa och syrran som sprungit men denna gång stod jag i start tillsammans med min Micke. Pappa startade i grupp 8, syrran i grupp 15 och vi i 16.

Dessutom fick jag äran att möta Mialena en snabbis. Det var verkligen jätteroligt att få henne live och ja hon är lika söt, trevlig och mysig som jag uppfattat här :-)

Så till själva loppet. Jag är rätt nöjd att jag tog mig runt med tanke på hur lite tränad jag var/är. Skyller mig själv absolut och nu vet jag hur det känns, hur kroppen mår efter så många kilometer.
Eftersom jag bara sprungit 11 km som längst så var det här en prövning som hette duga. Mentalt kändes det jättebra fram till 13 km sen tog kroppen tvärslut. Korsryggen värkte, kändes som om den skulle gå av och låren krampade så jag fick dessvärre gå. Försökt springa men benen ville inte lyda och lyfta. Men jag höll ut och kämpade och tog mig i mål med familjen i tanken. De satt ju och väntade länge på mig, godingarna, tusen tusen tack! Ni är bäst!

Tack till alla härliga människor ute i publiken och funktionärer med flera. Det var otroligt välorganiserat och kul med musik runt om banan!

På söndagen var det dax för barnen att ge sig ut och springa. Matteus fick springa en bana på 200 meter. Så söta de små är när de kommer kutandes :-)
Marcus sprang 2,4 km och var jätteduktig! De fick medalj och var stolta och glada, precis som oss.
Helgen har gått i löpandets tecken onekligen och hela familjen "landade", hemma efter några timmar i bil, i går kväll strax före kl. 22:00.

Idag är jag stel som en pinne och rätt trött men glad att vi haft en sån härlig helg tillsammans!
Anmälan till nästa års VARV ligger i min väska och väntar. Den ska skickas in före sista maj, så det så!

Detta kan bli en underbar familjetradition ju :-)

Resultat:
Pappa 1.50
Micke 1.58
Ann (syster) 2:10
Jag 2:46

Det är mycket nu

På ett positivt sätt vill jag påtala. Men min datornärvaro minskar drastiskt, inte för att jag vill utan för att det är mycket annat...

Och som jag har sagt förut och säger igen, I´ll be back!
Säkerligen i samma tappning, om än lite tajtare :-)

Ha det gott alla goa cybervänner och tack för alla kommentarer, de lyfter mig högre!

Filminspelning

pågår i samma byggnad som jag jobbar i. Kul när det händer lite runtomkring vårt annars så stilla område.

Och jag vill bara säga att MICKE PERSBRANT is in da house. Fast inte precis just nu för nu ser jag honom genom fönstret, där han spatserar stolt med sin stora vovve.

Hoppas att jag får syn på grannen snart....kanske blir det en stänkare eller två :-)

Ni är så snälla

Jag har på några dagar fått inte mindre än 1 likadan award av 3 olika personer.

CharmKatti, Jeanette och Katinka har varit så goa mot mig och jag tackar ödmjukast. Jag blir så jäkla glad!

Så var det då min tur att skicka vidare till 5 bloggar med personlighet som jag fastnat vid och dessa blir idag:

Wojtan
Ingelala
Mirizen
MammaMelissa
Speja

För att ni helt enkelt är värda det! :-)

Jogging

Kanske var det chokladen som gjorde det. Kanske var det för att naturen kallade. Kanske var det lite press över att GBG-varvet snart närmar sig.

Men oavsett orsak så gjorde jag det. Idag körde jag min första 7:a (läs: 7 kilometer) sen uppehållet. Jag stannade inte en enda gång. Benhinnorna kändes kanon. Det kändes otroligt härligt!

Och det här känns bra att skriva för att peppa mig själv. För att komma ihåg den där goa känslan när det känns motigt!

Ägg

Nyttig som jag faktiskt försökt vara ett tag nu så tänke jag fortsätta i samma bana.

Började därför dagen på jobbet med choklad till frukost och avrundade lagom till lunch med choklad.

Det är väl klart man är tacksam när man ett påskägg får i hand av sin arbetsgivare.
Så till den milda grad att innehållet snart är slut.
Tackar för mig med mätthet, belåtenhet och illamående.

Vadå skylla mig själv? Förstår inte alls vad ni menar....;-)

Aktiva veckan

Först och främst måste jag bara tala om att jag lärt mig något nytt, 36 år gammal. Efter alla år jag kört bil så har jag den här veckan, april år 2009, lärt mig att kolla lufttrycket på däcken, det ni! :-)

Annars har veckan varit kantad av roligt på jobbet, på kurs i ekonomisystemet, väldigt många promenader och jogging. Mina benhinnor tar alltid lite stryk efter för många veckors inaktivitet i övergång till tvärtom, därför har det blivit mest promenader.

(Bilden tog vi vid en härlig kvällsprommis, med denna utsikt. Något som man ofta ser just där vid den tidpunkten)

Men dagens jogg gick bra, i varje fall efter 2,5 kilometer när kroppen blivit uppvärmd. Stannade ett par gånger för att stretcha. Man ska aldrig underskatta en god stretch ;) Sen tänkte jag på Mialena som sprang maran i Paris idag och det bar mig framåt. Kan hon så kan väl "lilla" jag ta mig runt en 5:a liksom.

Himmel och pannkaka vad energi jag får i vackert, ljust väder. I helgen har jag därför städat något skåp invändigt och gjort lite snyggare på utsidan (läs: rensat bort en massa skräp som ska slängas). Det finns en hel massa kvar att pyssla med men lite kan man ju spara till framtiden, eller hur?


Barnen ville såklart hälpa mamma men tyckte nog mest om att leka, typ cykla och åka skateboard. De kunde dock tänka sig att ställa upp en snabbis på foto ;-)

Jo just det, idag gjorde jag något som är mindre kul. Ganska så vidrigt faktiskt, luktar blä, men det går ju inte att komma ifrån. Om man inte vill få översvämmning eller svimma av äcklig lukt. Jag har rensat och gjort rent golvbrunnen/avloppet under badkaret.

Under handfaten gör jag rent ganska ofta men under badkaret...hmm funderar jag lite så kommer jag fram till att det inte är gjort sen vi flyttade in för snart 3 år sen.
Vilka skitgrisar till familj vi måste vara!

Hur ofta gör ni rent? Och vem är det i er familj som gör sådant?