Första stegen mot Vårruset och ett hälsosammare JAG.

31/3-08, löpning i nästan 5 km, ingen tidtagning.
Måndag är alltid en bra dag att börja sitt "nya" liv på har någon sagt, därav mitt beslut att dra med mig stora sonen Marcus ut på en löpartur.
Med Vårruset (och lite annat) i tankarna slängde jag på mig träningskläderna, knöt skorna, på med vantar och mössa för att sen, med ett jäklar anamma, praktiskt taget studsa ut genom ytterdörren.

Så gick vi där sida vid sida med ett leende på läpparna, jag och min underbara son, och ett tu tre började benen öka takten. Ingen återvändo, joggingen var ett faktum :-)
Med tunga steg och dallrande häck kändes det riktigt jobbigt och jag undrade i mitt stilla sinne om jag skulle orka hela vägen ner till färjan, 2,5 km, och på det hem. Dessutom med Marcus vid sidan som på lätta steg funderade på om jag inte kunde springa lite snabbare....
Då bestämde jag mig för att inte tänka så mycket utan bara slappna av och ta det för hur det skulle arta sig. Fokuserade på andningen och vips så kändes kroppen lättare och därmed också stegen.

Efter halva vägen frågade Marcus lite fint om han inte kunde springa i förväg. Jag flåsade ut ett ja och sen hade jag honom som fin ryggtavla och "morot" fram till färjan, ja nästan ner till färjan. Jag skippade nämligen sista backen då jag mötte Marcus, som såklart redan varit nere och vänt. Så sprang vi tillsammans hela vägen hem. Jag måste säga att jag är imponerad över Marcus som aldrig sprungit 5 km förut, visst han är ett barn och har grymt mycket bättre flås en sin gamla mamma men ändå. Dessutom är jag imponerad över mig själv, trodde inte jag skulle orka.
Jag får tacka Marcus för trevligt sällskap och så bugar jag över min mentala inställning som gjorde att det funkade.

Nästa löpning sker på fredag, samma sällskap och samma sträcka, mycket spännande tycker jag!