Undantagstillstånd!

Jag är väl för go, igår måndag efter jobbet kom jag på så många undantag till att inte springa så det kunde räcka, bli över ja till och med delas ut till väl behövande.
Lagade middag, åt länge, läste tidningen, hade visst lite ont i huvudet och så var Marcus inte ens hemma för att ta hand om lillebror. Klappat och klart mao, så jag gick och vilade på sängen en stund, som visst blev till en lååååååång stund. Klockan 21.00 tröttnade jag på att ligga och göra ingenting efter att en mening snurrade runt i huvudet på mig " I morgon är en annan dag och då SKA jag ut och jogga, finns inga undantag!" Undrar vad jag fick den ifrån ;-)
Den tog verkligen skruv och jag chockade Micke genom att hoppa i joggingutstyrseln med tillhörande reflexväst. Micke chockade sig själv genom att göra detsamma :-)
Strax efter kl. 21 var vi båda så redo man kan bli vid den tiden och startade att jogga friskt. Jo jag vet att jag skulle ta det lugnt och promenera först, men så kändes det så otroligt bra och jag kunde inte låta bli som den envisa person jag faktiskt är ibland! ;-)
Vaderna kändes grymt bra, stegen flöt på och det kändes lätt och härligt. Fåglarna kvittrade, luften var skön att inandas och det var lugnt och fint. Jag var på riktigt gott humör och orkade till och med att prata och skratta, vilket Micke så snällt måste kommentera, sötis!
Jag orkade tänka mer och därför blev tekniken bättre. Försökte dessutom pressa mig själv lite hårdare i backarna, tog i, kämpade och gav järnet för att sen få vila nedför.
Fick inte heller håll efter halva vägen, blev inte heller lika slut efter halva vägen, hade krafter kvar till dagis ungefär och då var jag tokslut men gav absolut inte upp utan spurtade på som sjutton ända fram till min mobil som låg på verandan.
Både jag och Micke kände att tiden nog skulle bli kanon, men när jag slog av tidtagaruret så stod det 34:38. Lite sämre än sist, men känslan denna gången var faktiskt oslagbar och jag är mycket nöjd över min insats!

Jogging, kl. 21, 5.2 km, sällskap Micke, tid 34:38

Tillbaka till ordningen, när då?

Fredagens tänkta gåing/jogging blev inställd till förmån för sol på altan och social samvaro med vänner. Lördagen gick i fönstertvättar tecken och det blev sååå fint och rent. Dock har jag övervåningen kvar vilket jag tänkt att utföra idag söndag, men blev istället inställd till förmån för vårstädning i samfälligheten. Dagen är förvisso inte slut än men Marie är hyfsat slut så det får faktiskt vänta, jepp så är det!

Sopning och städning av bil känns som lagom uteaktivitet för en dag, nu är det dax att ta itu med den där STORA tvätthögen som ligger i soffan. Mamma var är du? ;-)

I morgon är en annan dag och då SKA jag ut och jogga, finns inga undantag!

Ha en skön söndagskväll, puss och kram!

Trädgårdsarbete är också träning

om än bara lite. Men så är lite bättre än inget!
Så underbart och gött väder det har varit idag så var det plättlätt att vara ute i trädgården efter jobbet, om än bara i period och fram och tillbaka och in och ut! Middag måste fixas, barnen kallas in, barn äta på altan, disk plockas undan, barn köras till fotbollsträning, ja ut och in och ut och in. Men jag är nöjd ändå för jag hann både att äta ute, läsa tidning ute och rensa löv och ogräs (såklart ute) med underbart fantastisk hjälp från Matteus, tack!

Frisk luft och lite "hårt" kroppsarbete gör susen för bloggandet :-)
Äntligen sitter hon ner framför datorn och knappar för blotta livet!
Att hon inte haft tid att spendera tid framför datorn har framgått tydligt de senaste dagarna.
Att hon tycker det har varit trist att inte få skriva framgår dock inte, men hon säger det här och nu, denna stund är saknad!
Att hon inte har tränat alls har såklart påverkat "frånvaron", men återgång till ordningen ska inte vara långt borta nu.

TräningsMarie har legat i vila i 1 vecka precis. På fredag blir det därför gåing kombinerat med jogg, bara för att börja lugnt och känna efter.
Längtar fettmycket!

Go kväll!

Förresten så mår mina balkonglådeblommor alldeles förträffligt och ingen är nöjdare än Marie "ickegrönafingrar" Johansson.

Den blomstertid nu kommer...

Idag bidde det ingen träningsblogg

- Nähä, vad bidde det då då?

- Det bidde en trädgårdsblogg

I brist på annat att göra så finns det alltid att göra *s*

Puss & kram

Onsdag, aerobics = gå hem....

Ja jag fick avbryta efter ca 30 minuter igen, jäkla trist alltså :-(
Minsta lilla ansträngning och jag får värk/ont.....tänkte att om jag bara undvek alla hopp så kunde det funka men neeeeeeej då!

Jag vill så gärna träna, men vad sjutton ska jag göra, blä!

Hjälp jag har snart en tonåring i huset!

Idag tog jag och Marcus en tur till Täby Centrum för "jag måste klippa mig för jag ska på disco på fredag" :-) Det blev kanonfint så nu kan jag skaka mina "ickelurviga" ben på dansgolvet......
Så kunde det varit men så var det inte *s* Marcus däremot blev ursnyggt läcker i håret och coooooolt nöjd själv. Det konstaterade i varje fall mamma Marie på hans kroppsspråk med händer i fickan och ett snett cooooolt leende på väg ifrån frissan 365:- fattigare. Sen råkade vi passera, stanna till, backa och gå in i en affär där han fick syn på kalsonger och inte vilka som helst utan Björn Borg.

- Aaaaaalllllla miiiina kompisar har såna mamma, jag vill köpa.
Tankarna roterade i huvudet på mig, ska lilla Marcus köpa "vuxenkallingar" hur går det ihop, han e ju så liten och smal. Hittade till min glädje XS men tänkte i mitt stilla sinne att de är ALLDELES på TOK för STORA.

- Aaaaaallllla miiiina kompisar har stl S.
Eftersom jag är en smart mamma med hyfsat!? bra koll så gick jag till kassan så vi fick titta på hur de såg ut, XS alltså. De var STORA, men han skulle bara ha och dessutom betala med sina egna pengar så, why not liksom. 199 spänn!, så vad göra och bättre ett par ASCOOLA kallingar på kroppen än ytterligare ett spel till X-boxen, eller hur!? Billigare, bättre, bäst! ;-)

Så kom vi hem, Marcus kastade på sig kallingarna och de PASSADE till min stora för förvåning!

- Mamma jaaaaaag saaaaaa juuuuuuuuu deeeeet.
Va! vad har jag missat, var tog mina ögonmått vägen, försvann de i takt med att tiden flyger och att han innerst inne fortfarande är mammas lilla plutt, fast ändå inte...hmmm förvirrande tanke...

Ja det är väl bara att förlika sig med tanken på att Marcus växer för att bli stor & större, längre än mig snart och att han börjar få en helt annan vilja och syn på sig själv. Kompisars roll och påverkan blir allt större och de flesta tycks falla in i viss typ av grupptryck vad gäller kläder och dyl. Marcus är där, polarna är där och jag, ja var är jag?
Jag är inte riktigt hemma än, men det är bara för mig att ta fram mina minnen från ungdomens glada, härliga dagar och därför ha full förståelse för utvecklingen "as we go along that road".....

Precis just i denna stund när jag är påväg att avrunda bloggandet kommer Marcus inrusande efter att ha "hängt" ute med sina polare...
- Mamma sätt på 1:an det är Andra Avenyn.
- MEN du har väl aldrig följt den serien?
- Nä men Adam och "dom" kollar...

Hjälp jag har snart en tonåring i huset!

Så var snart måndagen till ända.

Joggning kl. 18:00, 5,2 km, inget sällskap, tid 34 blankt.
Idag var det tungt och blev inte som jag tänkt, hade ju så fint planerat att jogga på extra långt. Hade ett mycket bättre tempo idag under första halvan, bara med småkänningar i vaderna (el. snarare från fotknölen och upp på insidan en bit), sen fick jag ondare och ondare men bet ihop så när som i en backe då jag gick så snabbt jag bara kunde.
Köpte på mig linement idag för att smörja in "vaderna" före turen, men kan inte direkt säga att det hjälpte. Kanske smörjde jag fel, kanske skulle jag sprungit åt samma håll som jag brukar, kanske var det avsaknaden av sällskap, kanske var det brist på energi då jag bara åt soppa till lunch vid kl. 10.30, kanske var det motvinden, kanske var det min inställning som gjorde det...Vad vet jag och egentligen spelar det inte så stor roll! Bättre lycka nästa gång, för det blir en nästa gång!

I will keep on jogging! :-)

Tänd ett ljus
Ikväll har vi tänt ett ljus för Engla och för vår fina, underbara, kära vän som har en mycket svår tid :-(
Du och din familj finns i min och Mickes tankar!
Många många kramar