15 april 2008

Hjälp jag har snart en tonåring i huset!

Idag tog jag och Marcus en tur till Täby Centrum för "jag måste klippa mig för jag ska på disco på fredag" :-) Det blev kanonfint så nu kan jag skaka mina "ickelurviga" ben på dansgolvet......
Så kunde det varit men så var det inte *s* Marcus däremot blev ursnyggt läcker i håret och coooooolt nöjd själv. Det konstaterade i varje fall mamma Marie på hans kroppsspråk med händer i fickan och ett snett cooooolt leende på väg ifrån frissan 365:- fattigare. Sen råkade vi passera, stanna till, backa och gå in i en affär där han fick syn på kalsonger och inte vilka som helst utan Björn Borg.

- Aaaaaalllllla miiiina kompisar har såna mamma, jag vill köpa.
Tankarna roterade i huvudet på mig, ska lilla Marcus köpa "vuxenkallingar" hur går det ihop, han e ju så liten och smal. Hittade till min glädje XS men tänkte i mitt stilla sinne att de är ALLDELES på TOK för STORA.

- Aaaaaallllla miiiina kompisar har stl S.
Eftersom jag är en smart mamma med hyfsat!? bra koll så gick jag till kassan så vi fick titta på hur de såg ut, XS alltså. De var STORA, men han skulle bara ha och dessutom betala med sina egna pengar så, why not liksom. 199 spänn!, så vad göra och bättre ett par ASCOOLA kallingar på kroppen än ytterligare ett spel till X-boxen, eller hur!? Billigare, bättre, bäst! ;-)

Så kom vi hem, Marcus kastade på sig kallingarna och de PASSADE till min stora för förvåning!

- Mamma jaaaaaag saaaaaa juuuuuuuuu deeeeet.
Va! vad har jag missat, var tog mina ögonmått vägen, försvann de i takt med att tiden flyger och att han innerst inne fortfarande är mammas lilla plutt, fast ändå inte...hmmm förvirrande tanke...

Ja det är väl bara att förlika sig med tanken på att Marcus växer för att bli stor & större, längre än mig snart och att han börjar få en helt annan vilja och syn på sig själv. Kompisars roll och påverkan blir allt större och de flesta tycks falla in i viss typ av grupptryck vad gäller kläder och dyl. Marcus är där, polarna är där och jag, ja var är jag?
Jag är inte riktigt hemma än, men det är bara för mig att ta fram mina minnen från ungdomens glada, härliga dagar och därför ha full förståelse för utvecklingen "as we go along that road".....

Precis just i denna stund när jag är påväg att avrunda bloggandet kommer Marcus inrusande efter att ha "hängt" ute med sina polare...
- Mamma sätt på 1:an det är Andra Avenyn.
- MEN du har väl aldrig följt den serien?
- Nä men Adam och "dom" kollar...

Hjälp jag har snart en tonåring i huset!

Inga kommentarer: