Samma gamla runda på 5,2 + ner till färjan och hem, tot. 8,5 km, sällskap Micke, tid 52:00
Jag var mentalt förberedd på att springa vanliga rundan, åt vanliga hållet (det är faktiskt det bästa hållet) och sen kanske om jag skulle orka ta en extra tur ner till färjan vilket gör 7,5 km.
Det kändes som om jag hade ett lagomt tempo, långsammare än sist (tror jag) men en bra taktik. Ibland tror jag dock att Micke ökade tempot för att testa mig, buse!
Lite vadkänningar dök upp men jag försökte att inte tänka på det. Efter den där sega Militärvägen som faktiskt inte alls var så seg idag sprang vi åt höger istället för hem, ingen återvändo alltså...
Jag är förvånad över hur bra det kändes och att jag faktiskt hade krafter kvar så det här skulle inte bli några problem. Micke babblade på om att springa ända ner till färjan och sen "powerwalka" hem, medan jag bestämde mig för att skippa sista backen och skickade därför iväg Micke själv. Jag vände hemåt i väntan på att han skulle hinna ikapp mig.
Vet inte riktigt vad som hände med mig men helt plötsligt kändes det superlätt att springa och jag ökade takten, kanske var det tanken på att inte låta Micke hinna ikapp som gjorde susen ;-)
Det gick som på räls hem och faktum är att jag hade kunnat tuffa på längre!
Jag är förvånad, glad och mycket stolt!
Tjejmilen here I come *s*
3 kommentarer:
Ja - du sprang nog jäkligt bra där och även fast jag ruschade på där efter att jag sprungit ned mot färjeläget så hade jag ingen förhoppning av att komma ikapp. Är liiiite tufft att springa in lite mer än 1 km när du bara hade 1½ hem... Jag fick ju springa 2½ där. Hur som helst tycker jag att du sprang mycket bra! Tumme upp! PIL!
;)
Inte "nog", jag sprang bra *s*
Puss
Lillsyrran ar stolt over dig, stolt over Micke oxa givetvis ;)
Skicka en kommentar