Samma sträcka som i onsdags, 5,2 km, samma sällskap, ny tid 34.30
Ah vad jag känner mig nöjd och glad och stolt över mig själv, faktiskt! *klappar mig själv på axeln* Det har hänt något där upp i knoppen som inte förut funnits där, en envishet, ett vägra ge upp tänk. Förr körde jag jogg/gåing konstant de få gånger det begav sig. Så vad har hänt kan man undra? Frågorna hopar sig och jag har kommit fram till fler teorier:
1. Har ett par envisa personer i min omgivning som har inspirerat mig, ingen nämnd ingen glömd, och kan de så kan ta mig tusan jag.
2. Motivation, jag har ett mål och är bestämd att klara det hur jobbigt det än kommer att bli.
Fick precis värsta backflashen eller kanske ska säga visionen: en riktigt bra filmrulle från Amerikat, typ Rambo....men det är inte Rambo det är JAG som tar i för kung och fosterland med blod, svett och tårar, ser ni samma sak? *s*
3. Stöd från familj och vänner.
4. Känslan när man tagit sig igenom ett runda eller ett pass, grymt härligt är vad det är!
5. Kicken av att veta att det gör gott för min kropp, gott för min själ och gott för min kära omgivning, för de får en mycket gladare Marie att ha att göra med! :-)
Kan säkert rabbla mer men avstår då det kan bli liiiite för tjötigt som vi säger nere i Götet ;-)
Kapade nästan 2 minuter idag, det går sakta men säkert framåt. Mitt mål är att komma under 30 min på Vårruset och det kommer jag att klara, det kan ni skriva upp!
Den där lilla tävlingsdjävulen som sitter på min axel vill såklart pressa ner min tid mer och mer på samma sträcka, men enl. utsago från andra så är det bättre att försöka utöka längden på rundan och tiden också då givet. Därför ska jag nästa gång försöka jogga lugnt och sansat (precis som idag då mao*s*) fast hålla i längre, kanske lägga på 1 km eller 2.
Visst låter det som en strålande plan!? Det är Jönssonligan och jag hand i hand *s*
Avslutar med att säga att sällskapet skötte sig ypperligt idag, när vi spurtat (ja nästan i varje fall) in på uppfarten så kom käckt och glatt "älskling jag såg hur din rumpa jobbade på idag när du sprang, det kommer att göra susen"
Med den blicken och de orden så kan jag bara gissa vad hans tankar banade iväg någonstans, hahaha!
Han är för go min darling!
Puss och kram
2 kommentarer:
Tjena från Götet! Ni är jätteduktiga,keep on. Stirra dej inte blind på tiden,de ska va gött å sköj å träna. Men det är lättare att ha ett mål,du kommer säkert att lyckas för du är väl lika enveten som Morsan ("Farsan") eller. Skit i tiderna "Kuta på som vi säjer på framsidan hälsingar från Götet".
Puss å kramar Mvh ????????
Tack föräldrar!:-)
Det lär "ännadåva" ta tid innan jag kutar, som ni säger i Götet ;-)
Ska försöka lägga tiderna liiite åt sidan men det känns "gött" att kunna jämföra och se resultat.
Puss och kram från envetna dottern
Skicka en kommentar