Så kan det gå när inte haspen är på kan man säga!
Ojojoj vad tungt det var idag, benen var sega, trötta och stumma och ville inte alls göra som jag.
Hade hoppats att trenden skulle vända efter dryga 2.3 kilometer men det gick inte och jag började gå. Mina vader gjorde nämligen tokont, även när jag försökte gå i ett högt tempo.
Det var nästan så att jag satte mig ner på backen för att ringa Micke och be honom hämta mig, men jag bet ihop så gott jag kunde och tog mig hemåt. Försökte hålla ett bra tempo för att få ut något av denna lite "misslyckade" träning!
När det var några få meter kvar hem träffade jag på en granne som stoppade mig och sa
- Du har gått ner i vikt va?
- Jo jag har väl gått ner några kilon, sakta men säkert.
- Mmm jag tänkte det då jag såg dig häromdagen i trädgården och måste säga det till dig.
Och det kära vänner var räddningen på min kväll, jag blev så smickrad och glad! :-)
Dryga 5 km, tid 36:29, inget sällskap förutom mobilen.
12 maj 2008
Helg i all ära men var tar bloggandet vägen?
Jo bloggandet kommer veckan efter!
Det har varit så strålande väder så att vara inne och sitta framför datorn är liksom inte med på kartan. Det har dessutom varit kalas så vi har haft det trevligt med besök och ätit gott. Grannar ska flytta och grannar ska flytta in så vi har bjudit på kaffe och varit behjälpliga med verktyg, vilket har uppskattats. Trist att så trevliga grannar ska flytta men de nya blir säkerligen kanoners de med! Micke började fixa det sista på altan (inte klart än, men bra blir det) och ungarna har varit ute konstant och haft vattenkrig och lekt i vattenspridaren.
Jag påbörjade slipning av utemöblerna men gav upp, det är ett jäkla jobb och trist med:-(
Ska ta tag i det snart igen, jag lovar!
Söndagens sedvanliga aerobics utfördes med bravur. Det var grymt jobbigt då ventilationen i hallen är under all kritik, men det var lika för alla och vi kämpade på superduktigt!
1 tim och 20 minuter fick räcka denna gång!
Vaderna höll och ingen är gladare än Marie för det! I eftermiddag eller i kväll blir det därför den där sedvanliga joggingen. Sträckan är ännu ej spikad, det får bli en överraskning helt enkelt!
Det har varit så strålande väder så att vara inne och sitta framför datorn är liksom inte med på kartan. Det har dessutom varit kalas så vi har haft det trevligt med besök och ätit gott. Grannar ska flytta och grannar ska flytta in så vi har bjudit på kaffe och varit behjälpliga med verktyg, vilket har uppskattats. Trist att så trevliga grannar ska flytta men de nya blir säkerligen kanoners de med! Micke började fixa det sista på altan (inte klart än, men bra blir det) och ungarna har varit ute konstant och haft vattenkrig och lekt i vattenspridaren.
Jag påbörjade slipning av utemöblerna men gav upp, det är ett jäkla jobb och trist med:-(
Ska ta tag i det snart igen, jag lovar!
Söndagens sedvanliga aerobics utfördes med bravur. Det var grymt jobbigt då ventilationen i hallen är under all kritik, men det var lika för alla och vi kämpade på superduktigt!
1 tim och 20 minuter fick räcka denna gång!
Vaderna höll och ingen är gladare än Marie för det! I eftermiddag eller i kväll blir det därför den där sedvanliga joggingen. Sträckan är ännu ej spikad, det får bli en överraskning helt enkelt!
Har det slagit slint i huvudet på mig?
Ja, enligt min kära vän Christin så torde det vara tydligt så och jag är nog faktiskt benägen att hålla med!
Varför undrar ni säkert då och det ska jag tala om här och nu!
I fredags efter en sorglig men fin dag kom jag hem vid kl. 20.00 och ingen var hemma. Satte mig ner i soffan och tänkte i mitt stilla sinne att nu kunde jag passa på att njuta av tystnaden och glo på tv ett slag (och hur går tystnad och tv ihop! *förvirrat läge* ). Först och främst gick den där dumburken inte att sätta på och jag blev tokrastlös så därför bestämde jag mig för att ge mig ut och springa, en fredagkväll och själv dessutom, vad har hänt?!
Sprang neråt färjan och fortsatte över på grannön Skarpö och hade ingen aning om hur långt jag skulle springa och JAG som alltid vill veta hur långt jag springer före. Förändringens vindar har kommit för att ta med mig på en spännande färd tydligen så why not bara åka med ;-)
Nåväl jag sprang en bit in på ön men vände sen eftersom det började bli lite småmörkt och jag inte hade någon reflexväst på mig. Det blir verkligen bäcksvart därute och jag är rädd om mig och mitt liv, så det så!
Tempot var inte speciellt högt de första kilometerna men sen på hemvägen så hände det något och nu var det andra gången jag kände samma sak. Jag får helt nya krafter och ökar takten ganska så avsevärt de sista kilometerna, det känns superhärligt! Saken är också den att jag skulle kunna fortsätta att springa på en längre stund.
Nästa gång kanske det blir av, den som lever får se!
Skarpörundan, 7,1 km (jo jag var tvungen att åka iväg med bilen för att mäta sträckan) 46:18 sekunder, inget sällskap
Varför undrar ni säkert då och det ska jag tala om här och nu!
I fredags efter en sorglig men fin dag kom jag hem vid kl. 20.00 och ingen var hemma. Satte mig ner i soffan och tänkte i mitt stilla sinne att nu kunde jag passa på att njuta av tystnaden och glo på tv ett slag (och hur går tystnad och tv ihop! *förvirrat läge* ). Först och främst gick den där dumburken inte att sätta på och jag blev tokrastlös så därför bestämde jag mig för att ge mig ut och springa, en fredagkväll och själv dessutom, vad har hänt?!
Sprang neråt färjan och fortsatte över på grannön Skarpö och hade ingen aning om hur långt jag skulle springa och JAG som alltid vill veta hur långt jag springer före. Förändringens vindar har kommit för att ta med mig på en spännande färd tydligen så why not bara åka med ;-)
Nåväl jag sprang en bit in på ön men vände sen eftersom det började bli lite småmörkt och jag inte hade någon reflexväst på mig. Det blir verkligen bäcksvart därute och jag är rädd om mig och mitt liv, så det så!
Tempot var inte speciellt högt de första kilometerna men sen på hemvägen så hände det något och nu var det andra gången jag kände samma sak. Jag får helt nya krafter och ökar takten ganska så avsevärt de sista kilometerna, det känns superhärligt! Saken är också den att jag skulle kunna fortsätta att springa på en längre stund.
Nästa gång kanske det blir av, den som lever får se!
Skarpörundan, 7,1 km (jo jag var tvungen att åka iväg med bilen för att mäta sträckan) 46:18 sekunder, inget sällskap
8 maj 2008
Där satt den.
Onsdag= aerobics, 1 tim 40 min, kondition blandat med styrka och uthållighet + given stretch
Första aerobicspasset på hur länge som helst där jag inte fick bryta, gött!Vaderna kändes vid hoppen men nu tror jag att det är hanterbart, men den som lever får se;-)
Var himlans trött hela dagen och ännu tröttare på kvällen så jag får tacka Anna för att hon ringde mig vid kl. 19.30 och bestämde tid för upphämtning. Jo jag hade gått ändå men då hade jag fått piska mig ordentligt.
Passet var som vanligt hårt, tufft och grymt kul. Många nya steg och många nya vändningar var det så jag fick hålla tungan rätt i mun, men det gick bra ändå!
Jag måste säga att jag varit lite förvånad över att jag inte fått någon träningsvärk efter långpasset i måndags, men igår under styrkan och speciellt under div. benövningar på golvet så fick jag sådan grym mjölksyra, hualigen!
Vid läggdags efter kl. 23 så var benen tokslut.
Idag likaså vilket innebär att fredagens löpning som inte blir av blir förflyttad till lördagen och det passar nog mycket bättre då min kropp behöver vila.
Förståndiga Marie! :-)
Första aerobicspasset på hur länge som helst där jag inte fick bryta, gött!Vaderna kändes vid hoppen men nu tror jag att det är hanterbart, men den som lever får se;-)
Var himlans trött hela dagen och ännu tröttare på kvällen så jag får tacka Anna för att hon ringde mig vid kl. 19.30 och bestämde tid för upphämtning. Jo jag hade gått ändå men då hade jag fått piska mig ordentligt.
Passet var som vanligt hårt, tufft och grymt kul. Många nya steg och många nya vändningar var det så jag fick hålla tungan rätt i mun, men det gick bra ändå!
Jag måste säga att jag varit lite förvånad över att jag inte fått någon träningsvärk efter långpasset i måndags, men igår under styrkan och speciellt under div. benövningar på golvet så fick jag sådan grym mjölksyra, hualigen!
Vid läggdags efter kl. 23 så var benen tokslut.
Idag likaså vilket innebär att fredagens löpning som inte blir av blir förflyttad till lördagen och det passar nog mycket bättre då min kropp behöver vila.
Förståndiga Marie! :-)
5 maj 2008
Långlöpning!
Samma gamla runda på 5,2 + ner till färjan och hem, tot. 8,5 km, sällskap Micke, tid 52:00
Jag var mentalt förberedd på att springa vanliga rundan, åt vanliga hållet (det är faktiskt det bästa hållet) och sen kanske om jag skulle orka ta en extra tur ner till färjan vilket gör 7,5 km.
Det kändes som om jag hade ett lagomt tempo, långsammare än sist (tror jag) men en bra taktik. Ibland tror jag dock att Micke ökade tempot för att testa mig, buse!
Lite vadkänningar dök upp men jag försökte att inte tänka på det. Efter den där sega Militärvägen som faktiskt inte alls var så seg idag sprang vi åt höger istället för hem, ingen återvändo alltså...
Jag är förvånad över hur bra det kändes och att jag faktiskt hade krafter kvar så det här skulle inte bli några problem. Micke babblade på om att springa ända ner till färjan och sen "powerwalka" hem, medan jag bestämde mig för att skippa sista backen och skickade därför iväg Micke själv. Jag vände hemåt i väntan på att han skulle hinna ikapp mig.
Vet inte riktigt vad som hände med mig men helt plötsligt kändes det superlätt att springa och jag ökade takten, kanske var det tanken på att inte låta Micke hinna ikapp som gjorde susen ;-)
Det gick som på räls hem och faktum är att jag hade kunnat tuffa på längre!
Jag är förvånad, glad och mycket stolt!
Tjejmilen here I come *s*
Jag var mentalt förberedd på att springa vanliga rundan, åt vanliga hållet (det är faktiskt det bästa hållet) och sen kanske om jag skulle orka ta en extra tur ner till färjan vilket gör 7,5 km.
Det kändes som om jag hade ett lagomt tempo, långsammare än sist (tror jag) men en bra taktik. Ibland tror jag dock att Micke ökade tempot för att testa mig, buse!
Lite vadkänningar dök upp men jag försökte att inte tänka på det. Efter den där sega Militärvägen som faktiskt inte alls var så seg idag sprang vi åt höger istället för hem, ingen återvändo alltså...
Jag är förvånad över hur bra det kändes och att jag faktiskt hade krafter kvar så det här skulle inte bli några problem. Micke babblade på om att springa ända ner till färjan och sen "powerwalka" hem, medan jag bestämde mig för att skippa sista backen och skickade därför iväg Micke själv. Jag vände hemåt i väntan på att han skulle hinna ikapp mig.
Vet inte riktigt vad som hände med mig men helt plötsligt kändes det superlätt att springa och jag ökade takten, kanske var det tanken på att inte låta Micke hinna ikapp som gjorde susen ;-)
Det gick som på räls hem och faktum är att jag hade kunnat tuffa på längre!
Jag är förvånad, glad och mycket stolt!
Tjejmilen here I come *s*
1 maj 2008
Långledigt och tid att gå hemma och fixa.
Har man inte något att göra så finns det alltid saker att hitta på när man bor i hus, inget snack om saken!
Idag vaknade jag upp och kände hur det riktigt kliade i fingrarna. Efter frukost så började "äventyret". Marie började röja bland reklam, tidningar och en massa papper som på något sätt bara ligger och dräller på olika platser såsom stol i kök och tvättstugan. Det hela slutade med att även garderoben under trappen och klädkammaren i hallen fick sig en genomgång, en rejäl sådan. Vinterkläder plockades undan, hela urvuxna vinterkläder gavs bort och trasig slängdes, skor åkte i soppåsen, väskor likaså. Nu har vi bra plats att förvara skor och dyl på, härliga tider! :-)
Jag städade även iordning vår ingång, tvättade av dörrar och fönsterkarmar och bord och stolar, sopade och flyttade undan en massa saker som har legat och skräpat hela vintern.
Vilket lyft!
Jag kände mig manad att ta bildbevis och tog även lite bilder på blommorna runtomkring som fortfarande mår alldeles förträffligt :-)
Ikväll ska vi lite spontant bestämt åka över till grannön och grilla med vänner, vilken härlig dag det här kommit att bli!
P & K
Idag vaknade jag upp och kände hur det riktigt kliade i fingrarna. Efter frukost så började "äventyret". Marie började röja bland reklam, tidningar och en massa papper som på något sätt bara ligger och dräller på olika platser såsom stol i kök och tvättstugan. Det hela slutade med att även garderoben under trappen och klädkammaren i hallen fick sig en genomgång, en rejäl sådan. Vinterkläder plockades undan, hela urvuxna vinterkläder gavs bort och trasig slängdes, skor åkte i soppåsen, väskor likaså. Nu har vi bra plats att förvara skor och dyl på, härliga tider! :-)
Jag städade även iordning vår ingång, tvättade av dörrar och fönsterkarmar och bord och stolar, sopade och flyttade undan en massa saker som har legat och skräpat hela vintern.
Vilket lyft!
Jag kände mig manad att ta bildbevis och tog även lite bilder på blommorna runtomkring som fortfarande mår alldeles förträffligt :-)
Ikväll ska vi lite spontant bestämt åka över till grannön och grilla med vänner, vilken härlig dag det här kommit att bli!
P & K
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)