Ny runda 5,2 km (fjuttsträcka enl. somligt mer vältränade), nytt sällskap, tid 36.05
Bestämde mig i bilen hem, efter en dag av förvirring, för att ut och ge järnet i joggingens tecken. Rensa, ge utlopp för saker och ting, försöka få mental ro! Ringde hem och förberedde Micke på att han denna gång skulle få bli mitt sällskap, för det är bara att inse att jag MÅSTE ha NÅGON med mig ut annars blir jag såååå uttråkad. Det går bara inte för sig! Sen kan man ju fråga sig vad jag ger mitt sällskap förutom flås och tystnad så när som på något kort svar här och var....I dag lyckades jag till och med bli lite ilsk;-)
Jo man kan ju le åt det så här i efterhand men då var det fan inte roligt!
Det onda i benet gjorde inte vidare ont utan var mest stelt men försvann efter halva vägen. Banan var kuperad och första halvan var på asfalt och andra på grusväg och fy sablans vad det sög i benen. Blöt grusväg me not like....blöta fötter me not like, men jag gav mig inte även fast jag var liiiite nära mitt under den där ilskna stunden, the moment of truth. Den där härliga grusvägen är också en sån där sträcka där man ser väldigt långt, lite småbackar och jag var precis just då RIKTIGT TRÖTT med håll. Först klämmer han ur sig, "nu Marie är det bara raksträckan kvar seeen är det inte låååångt kvar".....men tjena, pyttsan, hallå där, det är det ju visst, det vet väl jag som kört där (bil alltså) flera gånger, suck och stön och andas, andas, lung och fin....Efter bara en kort stund kommer "så trycker du på lite mer i stegen nu, det är när det är som jobbigast det är som bäst" Men WTF, vad tror han att jag ÄR, något jäkla kraftpaket som bara kan öka när jag redan är helt slut.... Joo, jaa det var hans lilla "söta" sätt att försöka puscha på men se det gick inte! Det gav nästan, jag säger nästan motsatt effekt, jag var på väg att stanna, men som tur var fortsatte jag att kämpa på mitt EGET vis! Hem kom jag och hem kom Micke, hem kom vi tillsammans *s*
Vadå, jag besvärlig!? Nä jag är ju en easy going, lugn kvinna, jepp jepp *s*
I´m back...
2 kommentarer:
Jamen - det var ju inte "såååå långt kvar"! :)
Jag kände ju att du var på G och hade lite kraft i benen i går, darling. Gick bra tycker jag - med tanke på att du avbröt för skada på din aerobics senast. Så du får 4 tårtbitar av en skala på 5 för det passet baserat på vilja och lite j****ranamma! PoK!
Micke
Allt är relativt och beror på vem du frågar och i vilket tillstånd;-)
Tack för tårtbitarna, hoppas på 5 nästa gång,för det blir en nästa gång om du kniper *s*
P&K
Skicka en kommentar