Söndagen försvann, för att istället bli måndag.

Åh hjälp nu har jag för mycket i huvudet att plocka fram och berätta så det finns risk för viss snurrighet och osammanhang. Lovar att jag ska försöka göra mitt bästa...

Lördagkvällens vinprovning var mycket intressant och trevlig med sååååå god mat och dryck med näsan i glaset, härliga diskussioner och många skratt, tack Håkan och Katarina för en superkväll!
För att våra smaklökar och vårt doftsinne inte skulle förstöras så började vi med provningen direkt. Där satt vi 6 med 4 glas var framför oss, med fint egengjort protokoll/mall och penna i högsta hugg. Tur de hade stort bord;-) Ja och så fanns det vatten och bröd som man kunde pilla i sig för att neutralisera mellan varje glas. Eftersom vi alla är vinprovarnybörjare så körde vi en så kallad "öppen provning" där namn på vin, pris ( mellan 67:- och 240:- ) och årgång var utsatt vid rätt glas så att säga. Syftet med detta är helt enkelt att bara bekräfta färg-, doft-, och smakattribut, vilket inte är så bara då....Färgen var helt klart lättast att avgöra, resten var betydligt krångligare men man ska tydligen lära sig med tiden. Ett är säkert och det är att det i varje fall går att avgöra om det smakar gott att dricka;-) Förresten han i gänget som inte är glad i vin drack upp sina 4 glas och liite till, det finns alltså hopp om mänskligheten *s*
Ser verkligen fram emot nästa provning!

Söndag och 8 personer i samma hus. Dock ett stort hus så vi hade kunnat vara mååånga fler;-)
Jag undrar lite stilla, vet med mig att fler gör, hur ungar kan vara så oförskämt pigga och lekvänliga direkt då de vaknar. Ge mig styrka, ge mig kraft att förstå!
Nåväl efter utfodring så kunde vi skicka ut de där piggelinerna och då fick vi chans att inandas lugnet och så blev man helt plötsligt rastlös istället, är man inte skum så säg?
Så var det dax att packa sig hem, inte för att våra barn vill hem, de vill de aldrig när de får leka med sina kompisar Anton och Frida. Vi vuxna gillar ju också att leka med varandra, men här inser man att hem måste man för det finns visst lite sysslor att utföra och tider att passa typ fotbollsträning, vilka partydödare vi är liksom *s*

Hemma runt kl 14, uppackning, sen lunch (som i SEN pga klockslaget) och sen sysslor för att övergå i att åka iväg igen. Jag på mitt efterlängtade aerobicspass och resten iväg på Marcus fotbollsträning.

Så hur gick mitt pass då, jo det sket sig totalt kan man konstatera. Körde 30 minuter, tuff uppvärming och jag var mycket svettig redan, det här skulle bli ett skönt, hårt pass. Precis när vi skulle börja med våra härligt höga studs med stora kliv fram och klapp i hand hööögt över huvud, så hände det något med mitt ben, sidan av vaden, det small liksom till och jag fick ont, aj aj aj.
Tänkte i mitt stilla sinne att det nog (observera nog) släpper så jag försökte mig på att studsa vidare, men fick snällt inse att det bara var att kliva av och detta med fula fula ord i huvudet, grrrrrrrr. Omtänksamma, snälla Anja och andra kom fram för att hjälpa och jag fick tips om vad det kunde vara, mest troligt en bristning, och vad jag skulle göra.
Åkte hem besviken som få och googlade fram info ( jo jag måste ju läsa så mycket jag kan) och gick och lade mig på soffan med benet i högläge.

Där sprack min måndagslöpning och kanske också eventuellt mitt veckoschema, trist, typiskt men inget att göra. Jag får helt enkelt bara gilla läget och inse att det är JAG och ingen annan som har tröttat ut mina stackars ben som inte är vana att röra på sig i den omfattning som jag påbörjat.

Idag, måndag känns benet något bättre än igår så jag hoppas att det släpper fort. För till protokollet att jag kommer att fortsätta min plan så fort jag kan, men ska börja lugnt och känna efter ordentligt. Någon av er kloka därute som har råd och tips till lilla mig så mottager jag det tacksamt!

Mariestatus denna regniga gråa måndag: neutralt mer åt det negativa hållet, trött, seg, rastlös med avsaknad av go och jäklar anamma....nåväl efter regn kommer solsken och ett tu tre så piggar jag på mig igen, var så säker!
I´ll be back...