Att leka

bör man göra, det är kul, det är befriande! Att ha barnasinnet kvar är inte alls fel.

Jag och min kära sambo kör en lek från tid till annan, med lite lagom variation. Vi vill ju liksom inte tröttna på den.

Den har lite olika namn helt beroende på känsla och lust men oftast kallar vi den " Snabbis i dörren" men ibland får den namnet "Snabbt möte vid färjan".
Reglerna lyder som följer: Man måste vara två, en kvinna och en man, det går också fint att vara en mamma och en pappa. Den ena ska vara på ingång efter en arbetsdag och den andre ska iväg till sin arbetsplats. Detta är oerhört viktigt att följa, annars funkar inte leken.

Är reglerna uppfattade, ja då är det bara att börja leka! Hon öppnar ytterdörren, säger hej, börjar ta av sig jacka och skor. Han har jackan på, tar på sig skorna och i rörelsen in/ut genom dörren så får man vara otroligt smidig och snabb för att hinna med en kram och i bästa fall även en puss på mun. Och är man dessutom snabbare än blixten så hinner man till och med att säga några väl valda ord. Extrapoäng utdelas därmed!

Kör båda parterna bil, ja då är det självklart lämpligast att mötas vid färjan, men den ena måste köra av och den andre på. Har man tur så ser man vinken synligt men är det grått och disigt ute eller mörkt, som det nästan alltid är så är det enklast är att veva ner rutorna på respektive bil för att slänga ut hela armen i en vinkrörelse.

Ska ni inte testa?
Vi har i varje fall lika kul varenda gång! :-)

Den kom, den försvann

men ska väl träda fram igen. Snart. Helst igår.
Det var faktiskt vår i lördags, jag lovar. Grannarna kom ur husen, asfalten blev grusfri, ungarna cyklade, vi tog en riktigt långpromenad.
Det var glädje och energi!

Söndagen började gott med bio x 2 i tankarna. Det är inte ofta vi går på bio. Det är liksom lite svårt att få till alla gånger. Men denna dag slog vi på stort. Först åkte vi ända till stan för att gå på en förhandsvisning på Tomtar och Troll. Barnen tyckte den var bra. Inte jag och sambo. Men det viktiga i sammanhanget är ju faktiskt att våra söta små barn var nöjda!

När vi promenerade igenom Humlegårdsparken (heter den så?) så började det snöa lite smått för att sen övergå till mera. Bakslag i mars har vi väl aldrig varit med om förr eller hur? Men på något sätt tycks man förtränga detta faktum gång på gång och år efter år.

Nåväl, att prata väder lägger jag av med i detta nu. Inget jag kan påverka så varför tjöta om det...

Bio nummer 2 påbörjades efter att vi dumpat kidsen hos farfar. Män som hatar kvinnor. Som jag längtat, som jag tjatat på sambo att läsa ut boken snabbt.

Jag hade satt taket riktigt riktigt högt då jag hört från ALLA att den ska vara helt fantasktiskt bra. Och den var bra, MEN jag trodde den skulle vara bättre, faktiskt! Skådespelarna gjorde ett otroligt bra jobb även om jag inte helt köpte Nyqvist i rollen som Blomkvist. Det var helt enkelt inte min bild av honom. Men det fanns andra som lyfte rollbesättningen och då tänker jag främst på Peter som Nils Bjurman, vilken talang. Han lyckades verkligen förmedla den där grymma, sjuka känslan. Jag rös vid dessa scener, hua!
Jag saknade vissa saker i filmen. Självklart förstår jag att man inte kan ta med allt, men ändå.
Jag saknade till exempel Blomkvist relation med Erika Berger.
Jag hade inte målat upp samma miljö och då tänker jag främst på Hedebyn, runt omkring herrgården.

Det är ett intressant faktum hur olika vi känner när vi läser en bok. Hur olika vi ser på personer och miljö. Fast det är väl det som är tjusningen, att låta fantasin flöda fritt utifrån en själv.
Det är ju därför jag älskar att läsa!

Ha det gott all of you out there! ;-)

Ljuset

Jag är en sådan person som påverkas väldigt av vädret. Nu när ljuset visar sitt vackra anlete så uppdagar sig en helt annan Marie. En piggare, gladare och mer påhittig Marie.

Bara tanken på att det är ljust när man yrvaken kliver upp ur sängen, bara tanken på att det är ljust när man kommer hem, är pirrande i sig.

I mörkret har jag valt bussen från färjan och hem. I ljuset väljer jag promenad, lätt!

Jag känner att ordet vårstädning börjar dyka upp i huvudet mer och mer för var dag som går.
Jag känner att det snart är dax att se folket krypa ur sina bon, ut genom dörrn i friska luften.
Jag känner att sopmaskin är välkommen att sudda ut allt grus.
Jag känner att grönskan är välkommen!

Snart är det VÅR!

Vad hände

Imorse var jag vid gott mod. Det har i detta nu förändrats till ingen vettig förklaring. Tror jag.

Det kom bara över mig som en mörk vindpust och rotade sig tydligt. Känslan av matthet, känslan av tyngd...och med det en massa negativa tankar om mig, dumt va!

Jag längtar hem till mina barn och min sambo.
Efter lite goa kramar så blir det säkerligen bättre!

Att stanna upp, att pausa

gjorde jag igår. Jag lyckades med bedriften mot alla odds. Det var välbehövligt, det var skönt och det var framförallt nyttigt. Nu kanske det inte är så nyttigt att svulla i sig chips och dipp och glo på film halva söndagen, MEN jag vidhåller att det var nyttigt för mig. Just igår och just på det sättet.

Lördagen gick i ett, först var vi på dop. Kyrkan bjöd på en riktigt bra präst som hade full fokus på barnen. Kort tal och bra innehåll vilket passar mig som inte riktigt är den kyrkliga typen.

På eftermiddagen kom det hem två familjer till oss för att äta och hänga framför melodifestivalen (vi var 12 pers totalt med en perfekt fördelning på barn och vuxna, 6+6). Jag stod för huvudrätten som bidde en kycklinggryta innehållandes creme fraiche, mangochutney, sambal manis, soja och purjolök. Till detta severades jasminris, sallad och bröd. Fröken Anna fixade en jättegod efterrätt med glass, maränger, banan och egengjord chokladsås. Vi vuxna kunde dessutom spetsa den med en fantastiskt god passionslikör. Charmiga Katti fixade snacks, chips alternativt grönsaker med dipp, smågodis i mängder. Vi åt så vi storknade!

Det var en himla lyckad kväll som slutade med att vi alla var rockstjärnor,
då vi spelade Guitar Hero World Tour till sena natta.

Så väldigt roligt och så väldigt beroendeframkallande!

Idag är det måndag ifall någon missat detta faktum ;-) Vilket innebär ny vecka och nya friska tag, det är ljust och härligt ute och idag åker joggingskorna på, ÄNTLIGEN!

Bokläsning

Igår började jag att läsa Sjöjungfrun av Camilla Läckberg. Jag har tagit vara på varje ledig stund och idag är jag klar, med blandade känslor. Mestadels tomhet, vilket inte är en alldeles ovanlig känsla när en bok är slutläst.
Jag har slukat alla hennes böcker med hull och hår och väntar nu på nästa, för det måste väl bli en nästa? Annars blir jag mest troligt lite upprörd.

Boken var lättläst, välskriven, spännande och den berör!

Vad ska jag göra nu då?
Jo jag kastar mig på nästa bok, nämligen En plats i solen av Lisa Marklund, så ska nog den där lite dystra känslan försvinna:-)

Men först måste jag självklart "orda" in att jag hade högläsning för lillplutt i kväll igen.
Han njuter när jag läser och han älskar verkligen dessa gamla godingar som jag är uppväxt med,
vilket glädjer mig fantastiskt :-)

Igår blev det Tummeliten och idag Hans och Greta.
Undrar vad det blir i morgon?
Den som lever får se...

...

Jag gick in i rummet. Det var mörkt och ljudlöst. Jag klädde av mig kläderna enligt önskemål och lade mig på bädden. Ryckte till av de kalla händerna mot min kropp, men efter långsam beröring av min huttriga hud, blev jag alldeles varm i sinnet. Tempot arbetades eftertänksamt upp och därigenom uppstod en euforisk känsla. Avslappnad och varm kunde jag mottaga och ge. Jag mottog fingerfärdighet, andning och tyngd. Jag gav puls, andning och tacksamhet.

Massage ÄR underbart för själen!
(Men jäklar vad ömma de där så kallade musklerna är nu så här dagen efter)