Undantagstillstånd!

Jag är väl för go, igår måndag efter jobbet kom jag på så många undantag till att inte springa så det kunde räcka, bli över ja till och med delas ut till väl behövande.
Lagade middag, åt länge, läste tidningen, hade visst lite ont i huvudet och så var Marcus inte ens hemma för att ta hand om lillebror. Klappat och klart mao, så jag gick och vilade på sängen en stund, som visst blev till en lååååååång stund. Klockan 21.00 tröttnade jag på att ligga och göra ingenting efter att en mening snurrade runt i huvudet på mig " I morgon är en annan dag och då SKA jag ut och jogga, finns inga undantag!" Undrar vad jag fick den ifrån ;-)
Den tog verkligen skruv och jag chockade Micke genom att hoppa i joggingutstyrseln med tillhörande reflexväst. Micke chockade sig själv genom att göra detsamma :-)
Strax efter kl. 21 var vi båda så redo man kan bli vid den tiden och startade att jogga friskt. Jo jag vet att jag skulle ta det lugnt och promenera först, men så kändes det så otroligt bra och jag kunde inte låta bli som den envisa person jag faktiskt är ibland! ;-)
Vaderna kändes grymt bra, stegen flöt på och det kändes lätt och härligt. Fåglarna kvittrade, luften var skön att inandas och det var lugnt och fint. Jag var på riktigt gott humör och orkade till och med att prata och skratta, vilket Micke så snällt måste kommentera, sötis!
Jag orkade tänka mer och därför blev tekniken bättre. Försökte dessutom pressa mig själv lite hårdare i backarna, tog i, kämpade och gav järnet för att sen få vila nedför.
Fick inte heller håll efter halva vägen, blev inte heller lika slut efter halva vägen, hade krafter kvar till dagis ungefär och då var jag tokslut men gav absolut inte upp utan spurtade på som sjutton ända fram till min mobil som låg på verandan.
Både jag och Micke kände att tiden nog skulle bli kanon, men när jag slog av tidtagaruret så stod det 34:38. Lite sämre än sist, men känslan denna gången var faktiskt oslagbar och jag är mycket nöjd över min insats!

Jogging, kl. 21, 5.2 km, sällskap Micke, tid 34:38