23 september 2008

Bra Marie lyssnar på sig själv

Vad skulle jag göra utan min blogg? Ja inte springa, host host menar jogga utan den.
Tack Marie för att jag skrev så här förut,

"NEEEEEEEEEEEEJJJJJJJ jag kan väl inte smida planer, e jag go eller! Måste bestämma här och nu att jag SKA jag SKA jogga, har jag förstått!?"

Tack Marie för att jag lyssnar på mig!

Jag kom hem och drog ut på stört för den tanken hade jag redan format under dagen. Kände mig inte jättemotiverad. Mest för att jag hade och har jordens mensvärk (och med det ett sjuhelsikes humör och så) men jag bet ihop. Linne och byxor i funktionsmaterial, yes sir och ett fullkomlig strålande väder gjorde att det kändes helt okej därute. Musik i öronen suddade bort lite av mina tunga, träningsvärksben och livet kändes härligt fram till ungefär 5 då jag började få magont/knip:(
Mialena jag förstår nu precis hur du kände. What to do, what to do... jo bara bita och knipa ihop för att sen tokavsluta på lämpligt rum hemma.

Det blev 7,7 kilometer i ett för mig behagligt tempo.
Jag är nöjd och glad!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Bra jobbat! Tyckte jag såg en snygging springa över kaserngården i snabbt tempo ikväll. Var det du?? Jag valde solen mot sällskap och sprang tidigt men det var nog ett dåligt val. Gick jääätte segt. Blä vad tråkigt det var.

Unknown sa...

Om man tillhör de där lyckliga som springer i skogen är det ju klart enklare... Hrm. Bra gjort att lura ut dig sådär, det blir lite svårare att motivera en stunds soffträning när man berättat för andra vad man ska göra :)

Anonym sa...

Sån tur att du hann hem:-)
Men precis som MiaLena säger, skogen är ett bra alternativ. Där finns det många träd man kan krama:-)

Miafia sa...

Tack fröken ;) Näää det kan knappast varit jag för det gick inte fort...Vissa gånger är bara för sega, men vi kan väl båda konstatera att det är kuligare med sällis. Nästa gång springer vi ihop! Men ikväll är det aerobics:-)

Mialena, jag har skogen alldeles nära men det går bara inte, jag kan inte. Visst är jag en riktig lurifax hahaha

Charmkatti, visst var det tur! Skrämmande tanke på hur det hade gått annars...
Och som jag sa till ovanstående jag kan bara inte i skogen.

Åsa! sa...

Super duktig du är! Det ska lite självdiciplin till ibland för att komma ut, sen känner man sig sååå nöjd med sig själv!